Foto: Johan Blomborg |
Bakom namnet Above Moi gömmer sig Emil Andersson. Debutalbumet kommer i november och första smakprovet därifrån heter The path. Jag måste säga att låten har blivit en personlig favorit för mig och jag tycker att det är en av de bästa låtarna som släppts i år. Låten är klädd i både ett melankoliskt och ett dansant och melodiöst lager och det känns fint att trycka på play ännu en gång. Och där efter ännu en. Idag gästar Emil och hans Above Moi bloggen för ett musikminne!
Senare samma år, under ett lov, var jag tillbaka i Göteborg. Det var en sådan där magisk sommarkväll. Jag träffade en tjej, och vi promenerade hem genom de tysta morgongatorna. Solen var på väg upp och fåglarna kvittrade. Hon bodde hos sina föräldrar som passande nog var bortresta över helgen. Det var ett stort hus och i vardagsrummet stod en stor pampig flygel. Hon frågade om jag kunde spela något. Jag steg fram till pianot och utan att tveka spelade jag upp Thomas låt, från början till slut. Jag gick in i rollen som Thomas och fylldes av en ovanlig men befriande känsla av självförtroende. Och det fungerade.
Låten har sen följt med mig genom åren. Det är någonting särskilt med det där pianointrot, som drar in en och vägrar släppa taget. Jag har spelat den många gånger nu och den har använts för att imponera på fler dejter. Så småningom började jag känna att låten nästan var min egen. Så för tre år sedan frågade jag Thomas om jag fick spela in den, och han gav sitt godkännande. Nu ska den vara med på min debutskiva som släpps senare i år. En fantastisk låt, skriven av min bästa vän och en låt som alltid kommer ha en särskild plats i mitt hjärta.
/ Above Moi
Lyssna på The path här nedan!