 |
| Foto: Press |
Nathalie (Lidqvist) är tillbaka med singeln Högstadiet. Artisten och undertecknad har följts åt ett bra tag, ända sen poesiforumet Sockerdrickas storhetstid. Jag tycker att Nathalie har en fantastisk penna och hennes röst klär orden hon skriver i mycket känslor. Högstadiet är en fin låt om vänskap och att känna att man vet var man är på väg, där en relation leder en rätt och tänder ljus i ens mörker. Med tiden kan man undra vart man ska och sakna den där känslan från när man gick i skolan men tids nog vet man var man är på väg. Nathalie är en mångbottnad artist som verkligen berör mig. Idag gästar hon bloggen för ett musikminne!
Vi hade varit vänner sen vi var små. Hon ett år äldre men vi var båda majbarn. Jag 20:e och hon 27:e. Det kändes speciellt. Som att vänskapen blev större av att vi delade födelsemånad.
Det fanns instrument hemma hos henne. Ett akustiskt piano som agerade hyllplan till porträtt och tackkort, och en gitarr. Nylon, tror jag.
Hennes fingrar plockade strängarna och hon sjöng lent och melodiskt. Tyckte så mycket om när hon spelade sina nya låtar för mig. Och en kväll lärde hon mig också. E-moll, C-dur, D-dur... Först var mina händer klumpiga över instrumentets trähals och kropp, men ganska snabbt vande de sig.
Jag tror väldigt mycket av mitt musicerande började där. På sängkanten under snedtaket i Lenas mörkt tapetserade rum.
/ Nathalie
Lyssna på Högstadiet här nedan!
