Hörseln. Att få höra någons röst, någons liv, hålla örat mot någons lycka.
Om alla sinnen inte kan närvara, så växer sig de som finns nära, starkare.
Det är vackert att koncentrera njutningen till bara ett ställe. Att mötas, sända sina sinnen till varandra. Ge, ta, skicka ut satelliter i varandras rymd. Hur låter ditt liv? Hur låter mitt?
"Kyss mig". "Var?". "Överallt!"
Känseln är nog det sinne som är mest jag. Att få röra en annan människa. Det fina är att man kan röra någon med alla sinnen. Väldigt vackert, och ingenting man någonsin kan ersätta. Att ha den möjligheten, att faktiskt få röra en annan människa. Jag tror att man även har ett sjätte sinne, i vissa ögonblick;
Att känna genom en annan människa. En början som finns i ens egen kropp, men som slutar i en annans. En resa genom varandra, ett möte, en kyss. Överallt. På din mage. Längs dina lår.
"Jag håller om dig, med dina armar."
