lördag 7 januari 2012

bara så länge du varar

jag är bara enstaka ord 
jag bildar inte någons historia 
skrattet är ett språk jag har förlorat 
och aldrig lyckats lära mig igen 
jag trodde att jag hade gått framåt 
men insåg att du kastat framtiden åt ett annat håll 
jag hinner alltid för sent i tid 

jag ligger som en ö i dig 
du ligger som en världsdel i mig 
nu drömmer jag 
men bara så länge du varar 

en del av en själv blir alltid lämnad för varje val man gör 
man är sällan enig med sig själv 
resten av kroppen fortsätter på den vägen man inte valde 
så fortsätter man genom livet 
delar av en har aldrig hänt 
delar av en kommer aldrig hända 
ögonblick av ljus som plockas isär 
i takt med att mörkret dyker igenom oss 
med små bitar av stjärnor som fastnar på vägen ner 

jag ställer dig som en fråga 
du är alltid ditt eget bästa svar 
du silar dig genom mig 
jag silar mig genom dig 
nu drömmer jag 
men bara så länge du varar 

antingen tänker man sig igenom en människa 
eller så känner man sig igenom den 
tanken är en orm som hugger oss med våra egna tänder 
och man är rädd för att skrämma iväg den andra genom att känna 
men kanske mest av allt för att skrämma iväg sig själv 
när utseendet går upp går själen ner 

din hand kommer bli full av jord 
en gång en människa 
farkoster kommer skickas ut i rymden men aldrig nå fram 
armar kommer sträckas om barn som aldrig kommer födas 
fast jag fortsätter drömma 
men bara så länge du varar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar