![]() |
| Foto: Noomi Söderström |
Idag gästar Agnes serien "Fem album" och Spotify-länkar till albumen hittar ni, där det är möjligt, genom att klicka på det specifika albumets titel.
När det här albumet släpptes var jag 11 år. Jag lyssnade inte på Spice Girls eller Britney Spears som andra jämnåriga. Jag har musikerföräldrar så det kan hänga ihop med det, men min musiksmak var absolut ganska mogen. Små rum-plattan var en av få skivor jag hade på mitt rum som jag verkligen lyssnade sönder. Jag älskar det fortfarande. Det känns så organiskt och äkta, och den biten har jag verkligen också tagit fasta på i mitt eget musikskapande.
Benny Andersson - Kristina från Duvemåla (1996)
Jag kan inte göra en sån här lista utan att skriva med Kristina från Duvemåla-skivorna. På tal om mogen musiksmak. Jag och min bror bokstavligen lyssnade SÖNDER de skivorna. Sjöng duetter i bilen. Melodierna och framförallt Helen Sjöholms fenomenala sång ger mig fortfarande gåshud.
Veronica Maggio - Satan i gatan (2011)
Nu är vi lite senare. Jag går på Betels folkhögskola och pluggar musik. Veronica Maggio släpper sin platta Satan i gatan och lägger grunden för ett helt nytt sound inom svensk popmusik. Tycker i alla fall jag. Vi folkis-elever bli fullkomligt golvade. Spelar alla låtar på konserter och det blir verkligen soundtracket för den här tiden i mitt liv. Jag var ett stort Maggio-fan redan innan, både hennes Vatten och bröd och Och vinnaren är... är viktiga skivor för mig. Men den kom verkligen och fullkomligt körde över mig. Det är någonting med den olyckliga och dramatiska kärleken och hur det temat också passade oss nyfyllda 20-åringar som handen i handsken.
John Mayer - Continuum (2006)
Det här albumet släpptes när jag gick gymnasiet. Minns inte hur jag egentligen började lyssna på John Mayer, men det är någonting med det här albumet. Det är ett perfekt album. Det är som att alla låtar är bra. Hur lyckas man med det? Ofta tror jag man som ung musiker lyssnar på musik som man tycker låter rolig att spela. Jag tror jag har gjort covers på alla låtar på den här plattan någon gång. Också den perfekta åka-bil-musiken. Betydde mycket i övergången från gymnasiet ut i resten av livet.
Lizzy McAlpine - Give me a minute (2020)
Det här är det enda albumet jag tagit med som jag upptäckt de senaste åren. Jag har varit konstnärligt förvirrad ganska länge. Spelade olika band som hade olika sound och skrev musik med olika karaktär. Visste inte alls vem jag var musikaliskt eller vad jag längtade efter. Musikproduktion inom pop hade blivit så synthbaserad och i och med det kände jag mig rätt förvirrad, det var ju inte alls det som jag gick igång på. Sen sprang jag på Lizzys musik och kände väl typ ”Får man göra sån här musik?!”. Det klickade i alla boxar som jag längtade efter att göra, och helt plötsligt kände jag att jag hade någon att kroka i. Med henne så öppnades också en värld full av massa annan underbar musik.
/ Agnes Grahn
Lyssna på Was it love här nedan!
