Musikminne från Eye Travel

Foto: Press

Så var det äntligen här, Eye Travels andra album The Rhythm of Mandolay. Han har figurerat frekvent här på bloggen under våren och anledningen till det är flera. Hans musik är injicerad med så mycket närhet. Hans röst är en bärande vägg för alla möjliga känslor och på albumet finns tre spår som verkligen fångar essensen i hans musik; Holly, Verona och This planet. Två av spåren är mer dansanta medan Verona går fram med mer försiktiga steg. 

Vare sig hans röst dansar fram eller söker efter stillhet så fångar den hela tiden både det fina och det svåra i att vara människa. Den fångar också en tidsanda samtidigt som det han gör känns unikt och så otroligt närvarande. Jag älskar det. Idag gästar Eye Travel bloggen för ett musikminne!

Ett särskilt minne är såklart av hur det överhuvudtaget kom sig att jag började spela in musik. Jag hade egentligen aldrig varit intresserad av toner och rytmer. Det var mest av en slump som jag vid 16 års ålder började nynna på en melodi som jag inte kände igen. Jag hade "skrivit" min första låt. Lite senare vågade jag till och med börja sjunga. Pappa tyckte att det lät bra! 

Vi gick till en musikaffär och köpte en gitarr. Vi frågade Bruce som hade butiken om han kände någon producent. Han nämnde någon vid namn Charles Storm. Vi åkte dit och spelade. Han tyckte det lät okej. I alla fall så okej att vi spelade in vårt första album tillsammans.

/ Eye Travel 

Lyssna på albumet här nedan!