Jag skrev senast om Emma när hon släppte Stråkar i februari - en låt som bar på sorg i verserna och frustration och ilska i refrängen. En filmisk berättelse om kärleken som färglade hjärtat en sommar, men där allting plötsligt försvinner och man blir stående kvar med tystnaden. Och som alla vet kan den låta som allra högst när man mest av allt bara vill höra någons röst. När frånvaron nästan blir mer påtaglig än närvaron.
Emma följde sedan upp med Nu regnar det hos dig, en känslosam låt som lämnar kvar två tydliga uppmaningar: en relation ska kännas trygg, både psykiskt och fysiskt. Gör den inte det - gå. Stanna aldrig kvar i något som bryter ner dig eller försöker forma om dig till någon du inte är. En fantastisk låt och en stillsam beskrivning av en storm.
Moriskan tar oss med till Folkets Park i Malmö. Till de där nätterna där man går hem ensam trots att man hoppades på något annat. Där man önskar att kvällen aldrig ska ta slut, att just den här stunden ska få fortsätta innan eftertexterna börjar rulla.
Det är känslan av att vilja skriva ”du är min” på en toalettvägg och låta hjärtat rusa innan verkligheten hinner ikapp. Hjärtat skriker "släpp in mig", men dörren förblir stängd. Kanske märks det som allra tydligast i hallen - precis där avskedet börjar.
Musikaliskt börjar låten försiktigt och atmosfäriskt innan den växer och får ordentliga muskler i refrängen. Emma sjunger fantastiskt bra och lyckas fånga både längtan och besvikelsen i samma andetag. Moriskan är en låt att slå sönder sommarens förhoppningar till - men också en låt att skrika sig hes till när man behöver släppa taget.
Lyssna här nedan!
