"Jag lärde mig att jag ger fan inte upp om någon"

Foto: Emma Zaremba 

Lova Drevstam gör som bekant musik under namnet lovad. Jag har följt hennes musik länge, haft med den på sena turer hem med spårvagnen, under promenader - både genom stan och genom mig själv och mina erfarenheter. Hennes ord är verkligen hennes själsliga klänning och hon berör starkt med dem - oavsett om orden är fyllda av sorg eller tacksamhet. Hon blickar bakåt åt det och de som format henne som människa och de fem låtarna hon bjuder på på EP:n Historien om mig är något av det absolut bästa ni kommer att få höra i år. Hon ställer både frågor och ger svar och får många lyssnare att känna sig mindre ensamma, hon gör musiken till ett slags plagg för dem att bära. En trygghet att söka sig till. Idag pratar jag med Lova om EP:n, om spådomar och om att råka bli inlåst av sin två-åriga son i sovrummet! 

Hur är läget? 

- Jag mår fantastiskt! Min två-åriga son råkade låsa in mig cirka 15 minuter i sovrummet klockan 07 imorse, men jag lyckades ta mig ut till slut! Så det har varit en fartfylld morgon!

Du beskriver låtarna som brev till relationer som format dig. Om en av personerna som inspirerat EP:n bara fick höra en enda låt, vilken skulle du välja och varför? 

- Hjärtat på bordet, till min syster. Den är ju hennes, och allt jag vill och ville att hon skulle veta. När man sätts inför prövningar på det sättet så lär man sig mycket om sig själv. Jag lärde mig att jag ger fan inte upp om någon, och det vill jag såklart att hon ska veta. 

I pressmaterialet säger du att vi formas lika mycket av det vi överlever som av det vi drömmer om. Vad har varit svårast att skriva om: det du överlevt eller det du fortfarande hoppas på? 

- Det jag överlevt, helt klart. Det drar upp mycket ouppklarade känslor som man på något vis inte riktigt gått igenom på länge. Eller ens någonsin. När man radar upp allt så blir det lite mycket, och självklart emotionellt. 

Titelspåret är en reflektion till ditt yngre jag. Om ditt yngre jag fick svara tillbaka idag - vad tror du att hon skulle säga om den person du blivit? 

- ”HUR FAN KOM VI DIT” haha, nej men allvarligt. Den här världen kändes långt bort för mig. Det tog lång tid för mig att hitta en samhörighet också, hitta likasinnade som brann för det här med att uttrycka sig. Jag minns att jag träffade en spådam när jag var yngre tonåring på Fryshuset, hon sa till mig att det är musik jag kommer hålla på med! Det har någonstans vart ett litet tyst hopp i mig, även fast jag då inte hade någon aning om hur det skulle gå till så visste jag, att det är så det kommer bli. För det sa spådomen. 

Många artister säger att deras mest personliga låtar också blir de mest universella. Har du märkt att lyssnare tolkat någon av låtarna på ett sätt som överraskat dig? 

- Ja, jag släppte en låt med raden ”om du vill va fri kom och flyg med mig” vilket i min mening var typ, kom och häng så lever vi livet enkelt utan massa måsten. Men en lyssnare tatuerade in den raden till sin döda tvilling och sa att för honom betydde det ”Att han alltid är där, för mig. Och den dagen jag suktar efter den frihet som innebär döden, så ska jag flyga med honom” 

EP:n kretsar kring familj, kärlek, systerskap och moderskap. Finns det någon relation som du först inte tänkte skriva om, men som till slut krävde en egen låt? 

- Ja, den till min son! Tycker det är så fruktansvärt töntigt med låtar till barn, haha... men sen växte den fram ändå! Jag höll mig borta från ord som ”mamma” eller ”mitt barn”osv. men DEN låten trodde jag inte skulle hända. Stackaren!   

Du har byggt en karriär på att skriva nära ditt eget liv. Har det blivit lättare eller svårare att vara självutlämnande ju större publik du fått?

- Det är ingen skillnad skulle jag säga, eller absolut i samband med denna EP där min systers liv har en stor roll. Jag måste ta hänsyn till henne och hennes integritet såklart, tänka igenom mer vad jag säger och hur jag formulerar det. Men när det kommer till mina berättelser så är min musik mina öppna blad, och det är mina lyssnare som får läsa. Hur många eller få de än är. 

Historien om mig låter som ett bokslut över ett halvt liv. När du nu står inför nästa kapitel - vilken del av din historia känner du att du ännu inte har berättat? 

- När livet känns klart? När karusellen har stannat men du har så mycket kvar att ge kanske. Det där alla pratar om att man stannar upp och plötsligt har allt redan hänt. Lisa Nilsson har skrivit så bra om det ”Medelålderns tvivel, huset, barnen, bilen. Finns det någonting annat? Jag brinner, jag är inte gammal än.”

Lyssna på Historien om mig här nedan!