söndag 20 oktober 2024

Fem album: KIM

Foto: Philip Liljenberg

Kim Nilsson känner vi igen från punkbandet Blisterhead. När han går solo under namnet KIM så är det fortfarande punk det i grunden handlar om, fast nu på svenska och i ett aningen mer mjukt landskap. Jag påminns både om Broder Daniel och Hurula. Vi bjuds på både gitarrer som river sönder ens kropp och synthar och fina körer som bjuder upp samma kropp till dans. Texterna är oerhört välskrivna och grundar sig bland annat i att ha växt upp i en småstad där flykten ofta lätt blir till droger. Flykten från verkligheten. Kanske, om man lyckas behålla drömmarna, så kan just dem ta en någon annanstans. Någonstans där det finns liv. Det är en fantastisk skiva och det är härligt att höra ett så nyfiket album från någon som ändå varit med så länge. En erfaren debutant med mycket att säga. Idag gästar KIM bloggens serie "Fem album". Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel.

Docent Död - Docent Död (1980)
Sitter i ett pojkrum på Wettelinsgatan 11 C i Falköping. Lånar fritt i farsans röda skivbackar. Bläddrar raskt förbi tråkigheter så som hippieband och annat flum från 70-talet. Men där långt bak i backen hittar jag något. Tar upp Docent Död-albumet. Stiftet landar på vinylen. Solglasögon, Krig och Kärlek, Hand i hand och Vägg av Tårar. Låt efter låt. Raka texter om att vara ung. Om att känns sig cool. Att ragga. Att ha bensin i blodet. Att blir kär. Från att jag hörde albumet så jag har alltid velat återvända till denna känsla. Det naiva. Det energifyllda. I den här musiken finns det ingen morgondag. Bara starka melodier. Det är inte så jävla komplicerat. Älskar det. Låt oss inte göra saker så komplicerade.  

The Latin Kings - I skuggan av betongen (2001)
Vlado blir givetvis väldigt arg när jag kastar ut hans The Latin Kings-kassett ur bandspelaren i uppehållsrummet på högstadieskolan Fredriksberg. Jag når inte riktigt fram till bandaren för att sätta på mitt Asta Kask-band innan stöket är i gång. Blev inte någon som fick spela musik på den håltimmen. Ett par år senare var jag 16 och vettet hade börjat ta en lite större plats i huvudet. Då försonades jag med Vlado och även med The Latin Kings. Sanningen är att jag faktiskt blev otroligt påverkad av det här albumet I Skuggan av Betongen. Albumet känns mörkt, texterna träffar rätt och stundtals lite rökigt vilket passade mitt sinne vid denna tid. 

The Libertines - The Libertines (2004)
Två stycken stökiga bundsförvanter i rockens tjänst. I vått och torrt. Antagligen var det mest vått. Pete och Carl i The Libertines har alltid fascinerat mig. Bandet, deras relation och även musikaliskt är det som de befinner sig mitt i en berg-och-dalbana när de spelar in musiken. Det går upp. Det går ner. Spretar otroligt mycket i hur de spelar. Det är märkligt det där, att minnen kring musik sätter sig så starkt i en. Minns var jag var. Minns hur jag kände. Minns att jag tänkte att detta blir början på något nytt för mig. 

Jakob Hellman - …och stora havet (1989)
Ja, när jag skriver en sån här lista så måste jag ändå erkänna att man vill välja några skivor som förvånar dig som läser. Vill liksom att du ska tänka. ”Oj, han den där KIM han har ju en spännande musiksmak. Och vilken koll han har på denna obskyra artist.” Tyvärr är ju det inte riktigt så. Antagligen gör inte denna lista någpm överraskad, vilket är förståeligt. Så jag tänker vara uppenbar och meddela att jag fullkomligt älskar denna platta. För det gör väl alla? Givetvis gillar man alla stora fina melodier som dominerar albumet från början till slut. Men det som fångade mig var hans texter. Han skriver om sitt liv och sina funderingar om vardagliga ting på ett sätt som i alla fall överraskar mig. Det finns ett lager av mystik över det vardagliga. Texterna tar oväntande vändningar. Favoritlåt: Tårarna. 

KIM - Äntligen (2024)
Nu begår jag någon slags okänd dödssynd. Att välja sin egen skiva. Men det är ju faktiskt så att det har betytt mycket för mig hålla på med albumet och att ÄNTLIGEN få skivan utgiven. Det är min debutskicka. Gömmer mig inte längre bakom ett bandnamn. Det trodde jag knappt inte skulle hända. Hoppas ni gillar albumet! 

/ KIM

Lyssna på Äntligen här nedan!