 |
| Foto: Erik Wärlegård, Edit: Jacob Carlsson |
Ulrika ”Mohlavyr” Mohlin och Michael Horvath har ett projekt ihop, ett möte. Mohlavyr har varit med i bloggen flera gånger tidigare, senast i och med att albumet Sinnesrörelser släpptes 2021. Albumet var ett slags live-album fast i studion. Albumet lyckades verkligen fånga närvaron som många inte kände just under pandemiåren. Jag har alltid gillat Ulrikas texter och hur hon brottar ned relationsproblem, ensamhet och utseendefixering i dem. Visst finns problemen kvar men hon ger dem en match och hon belyser på ett tydligt sätt problem som många möter i samhället och i oss själva. Michael Horvath är både psykolog och poet och han blev 2012 svensk mästare i improviserad poesi. Jag måste säga att mötet mellan Ulrika och Michael har alla förutsättningar för att bli intressant och skapa utrymme för att både väcka tankar och så småningom kanske hitta lösningar tillsammans på våra gemensamma problem. Alltidheten blir även till en föreställning som sätts upp i Örebro under två april-kvällar.
Singeln Alltidheten är först ut från det kommande albumet med samma namn. Singeln behandlar ett tomrum mellan människor. Hur inreder man ett tomrum egentligen? Vad krävs för att det ska försvinna? Hur slår man kol på ensamheten som finns även när vi är i samma rum som andra, i samma lägenhet dag ut och dag in som någon annan? Varför känns den så tydligt ändå? Michael frågar sig ”Kommer allt bli bra igen?” och ”Kommer allt bli dåligt igen?” och duons röster möter varandra även om känslan rösterna ger mig är att det finns ett avstånd mellan dem, att rösterna inte längre sitter ihop utan växer längre bort från varandra. Michaels ord blir en lek, en lek som Ulrika svarar på, medan landskapet är drömskt med ömma toner av ett piano. Man har inte svaret på hur allt ligger till, men duetten ger en lust att ta reda på det.
Låten och temat får mig att tänka på Tomas Z Westbergs bok Nästa fredag och hur stora skillnaderna är mellan att prata och att kommunicera. Hur vi ibland lever livet i tomrummen emellan det som känns meningslöst och det vi sätter värde på. Vi är ofta ensamma på olika sätt och hur möter vi egentligen varandra i våra svårare känslor? Många av våra känslor kan varken medicin eller plötsliga quick fixes hjälpa oss med. Vi får vända oss mot oss själva och försöka hitta meningen i våra liv och försöka hitta en acceptans även för de svåra sakerna i livet. Inte rygga undan för dem.
Tack Ulrika och Michael för ett spännande möte.
Lyssna här nedan!
