 |
| Omslag av Ulla Lisedahl |
Jag tror inte det finns något som egentligen går att likna vid Linneo & Lysander. Duon, vars EP Sånger från Tomegapet - Meteorologen spänner hanen jag skrev om förra sommaren, är en slags historielektion där allvar och humor läggs upp på tallrikar och duon bäddar med poetiska uttryck och små detaljer som man förälskar sig i eller flinar åt. Som referenser till Jonas Thern i Värnamo och en resa till 1500-talets Småland.
På andra EP:n Möse och landåker Bonderepublikens nedgång lär man sig något av musiken samtidigt som både de lyriska och de musikaliska detaljerna fångar en. Temamässigt rör vi oss i det småländska Bondeupproret. Genremässigt är det ganska flytande, mina tankar går gärna till 70-talets proggscen samtidigt som tält som spelar disco, blues och indiepop är utplacerade här och där.
Herre över Småland II har en romantiskt lugn stämning över melodin samtidigt som texten sparkar mot makthavare. På en del sätt ser kampen mot förtryck och maktmissbruk liknande ut över tider. I vulkanernas tid är en ganska händelserik historia och jag älskar hur texterna får inslag av livlig fantasi. Det är så befriande med något som sticker ut och samtidigt inte gör det just för att sticka ut utan snarare för att inte sätta murar för fantasin, för kreativiteten.
Jag gillar den lite psykedeliska och släpande känslan som vi hittar hos I Vulkanernas tid. I första delen av Herre över Småland så är det mer dansant och liksom färgsprakande. Texten till Lotta och den gamla är oerhört fin och sådär fortsätter det. Jag tycker att det hela tiden är intressant, att det öppnar upp min blick lite för varje gång jag lyssnar. Det är musik som tar tid, till en början kan allt mest verka rätt konstigt, men när jag verkligen sätter mig in i det, då förälskar jag mig i det udda, i något som får mig att vilja dansa runt under en historielektion.
Lyssna här nedan!
