 |
| Foto: Press |
Stundtals är det som att lyssna till en tonsatt dagbok när jag lyssnar till Peg Parneviks debutalbum Äldsta Barnet. Albumet är en slags resa i att hantera saker. Allt från prestationsångest, psykisk ohälsa och att ha dåligt självförtroende. Genom albumet så är hon verkligen öppen med det tyngre i livet som också varit med och format henne och även om känslorna väger 60 kilo och blir för tunga att bära så måste de hanteras. Jag hör mycket insikt i texterna och att hon inte nödvändigtvis söker efter förståelse - utan texterna känns mer formade efter någon som faktiskt levt och som idag förstår sig själv bättre än någonsin innan.
Allra mest berör hon i de mer stillsamma låtarna. I Hus utan speglar berör hon hennes dåliga självförtroende kopplat till utseendet. Hon sjunger om att inte kunna gå på en födelsedagsfest för ”jeansen var för små/jag var ful/så kunde inte gå ut” samtidigt som hon lyfter att hon skulle känna sig fri i sin kropp i ett hus utan speglar och hon drömmer om en dag där hon ser att hon är mer än sin reflektion.
Avslutande För evigt vandrar utan någon omväg rätt in i hjärtat. Det är en otrolig ballad om att få med sig himlen ur det som gör ont, att det kommer något ljust av det till sist.
Provokatören är en annan höjdpunkt. Den känns bland annat hämtad från kommentarer som Peg fått, som när hon uppträdde på Victoriadagen och tittare hörde av sig och menade att hon var för avklädd. Jag upplever också att den handlar mycket om att våga leva, att våga provocera ibland. Det finns så mycket annat att hänga upp sig på egentligen och man lever ofta i olika verkligheter men det glöms lätt bort att alla är människor och måste få vara just mänskliga. Med både mörker och ljus. Istället blir det lätt massa dömande, oavsett vad man gör.
I vackra Vem är jag då? Påminns jag om Ana Diaz och hennes vackra låt 100. Det är något i Pegs tonfall som får mig att tänka på Ana och till viss del även i låtens tema. Den känns vacklande och tydlig på samma gång, inspelad i ett rum där alla känslor är öppna och orsakar korsdrag. En relation som gått åt skogen och alla känslor som måste hanteras - all dubbelhet, motorvägen mellan avsky och kärlek. Där är hon som allra bäst och även om jag inte fastnar lika mycket när tempot höjs så har hon ändå skapat ett fantastiskt debutalbum med texter som mitt hjärta gärna klär sig i och som genast blir mindre ensamt.
Lyssna här nedan!
