 |
| Foto: Press |
Agnes Matsdotter är en väldigt mångbottnad artist och hon undersöker och provar gärna nya uttryck. Hon är även skådespelare med ett verkligt sinne för humor. Hon gör bland annat sketcher på kontot Härke på Instagram (Länk här). Jag skulle säga att alla känslor får plats i hennes musik och hon kryddar allvaret med humor och löper stundtals linan till den där tonsatta fantastiska galenskapen som man genast känner sig hemma i. Hon har stundtals fått hatkommentarer från män som uppenbarligen provoceras av henne men snyggt snäst av dem med hjälp av humor. Och de som provoceras och skickar hatkommentarer borde börja med att åtminstone söka hjälp för sitt beteende. Man kan bli så mycket vettigt bara genom att vara mänsklig och låta andra vara det.
Senast var Agnes aktuell med albumet och föreställningen Bränn dessa rader. En föreställning om hur konsten kan bli ett vapen liksom hoppet när krig, förföljelse och censur tar över ett land - då kan både konsten och hoppet ge skydd till människor och få dem att tro på något annat. Jag har själv inte sett föreställningen men albumet var och är fantastiskt och det är fint att höra en annan sida av Agnes där hon med briljans sjunger Vladimir Vysotskijs visskatt.
Nya singeln heter En sista gång och den handlar om att allt man gör gör man till slut en allra sista gång, som praktiska saker som att stressa över boendeekonomin eller att svara när mamma ringer. För en gång så tystnar förstås de samtalen - och kvar står man maktlös. Men förstås handlar det också om att faktiskt värdera människorna intill en så länge de är nära, så länge de ringer, så länge man kan få en kram av dem. Agnes påminner en också om att en sista gång kan gå så otroligt fort. Plötsligt kommer den utan förvarning. Och varken hjärtat eller själen har någon skyddsutrustning som hjälper en vid såna tillfällen.
Det är en fantastiskt fin tonsatt påminnelse om att värdera de personerna man faktiskt älskar och glädjas över att man får spendera ens tid på jorden med just dem, prata flera timmar i telefon, spela Yatzy, gå promenader, bara finnas för varandra i kramar och förståelse. Låten är musikaliskt en långsam berättelse som passar textens sorgliga sken. Jag blir rörd i hela kroppen av låten som verkligen, på många sätt, är som en kärleksförklaring till de som man håller nära. Hon är en underbar artist.
Lyssna här nedan!
