 |
| Foto: Lars Bylund |
Jag hyllade som bekant Fågelles förra album Den svenska vreden och jag skrev i recensionen ”Livet är ofta obegripligt, stort, svårt, vackert och hemskt på samma gång. Fågelle gör stor musik om just det.” Och hon gör ju det, Klara Andersson och hennes Fågelle.
Hon är nu tillbaka med albumet Bränn min jord. Det är ett album som jag närmat mig långsamt. Klaras musik ska man verkligen inte skynda sig igenom - och det är inte bara musik. Det är en upplevelse, en resa och en brygga mellan olika världar, mellan olika känslor. Och allra främst är det ett möte - ett möte med det lokala, hennes uppväxt och hennes rötter och hon har skakat hand med dessa tre och låtit dem färga av sig på albumet och vara en del av det.
Om det föregående albumet handlade mycket om att inte känna sig hemma är det här mer som en biljett hem, en biljett till att skapa ett nytt liv. Det gamla bränns sakta ned.
Det här är mer av ett kärleksbrev till Hallands inland, ett kärleksbrev till det som format henne som människa och som musiker. Vissa av ljuden och rösterna på skivan blir som fångade minnen, där håven är hennes toner. Medan håven är hennes toner är hennes röst som en kamera som visar upp bilder för lyssnaren och sällan kan en musiker skapa så färggranna och detaljerade bilder som just Klara med sin röst. Naturligtvis finns det även saker som skaver i hennes kärleksbrev och det som format en kan också begränsa en på andra sätt.
Jag exempelvis formades verkligen i Kalmar, min trygghet växte sig stark där medan jag begränsades på andra sätt, då jag stack ut på ett sätt som är ofta är svårt att sticka ut på i mindre städer. Men jag hittade ingredienser jag ville ha till livet där och också sådant jag ville göra mig av med. Det är sällan något som tar en helt rak linje och för att förstå vad som format en behöver man ofta få en distans till just den punkten, just den människan, just den platsen. Många gånger i livet måste man på något sätt riva ned sig själv, bygga om och bränna den mark man en gång stått på. Det finns andra sätt att andas, andra sätt att leva - och de andetagen kommer ur askan. Det handlar inte bara om att återvända till rötterna utan kanske också återupptäcka dem, se på dem med nya ögon - formade av ett annat liv i storstäder.
Klaras musik är så tydligt formad av hur livet verkligen är, inte hur det förväntas vara utan hur det är, utan omskrivningar. Därför blir det ofta dubbel och kontrastrik musik, en väg som inte vet om den ska svänga till höger eller vänster. Livet är en skräckfilm och en vacker stund i naturen samtidigt. Det pendlar mellan skrik och viskningar, både musikaliskt och till viss del känslomässigt. Stundtals blir musiken som pusselbitar som tillsammans formar ett nytt liv. Till en början kanske man inte riktigt förstår pusslet, men det tar tid att förstå sig på livet och Klaras musik belönar den som verkligen verkligen lyssnar och inte genast börjar jaga efter snabba belöningar. Då har man kommit fel. Här är det så mycket som händer hela tiden, små detaljer som är grunden till något större. Plötsliga vändningar och infall, naturens samspel med människan.
Lyssna exempelvis på intensiteten som präglar titelspåret. Det är en kram som ömsom är mjuk, ömsom krossar en. Alla mina namn, där Lars Tryggve Bylund gästar med sin röst, är som ett sakralt möte som hela tiden skiftar stämning. Åtminstone låter det så. Känns så. Det är en magisk låt. Lars tröstesång är något för kort, men känns samtidigt som ett viktigt spår på albumet, något som bryter av och lindar in en i något mjukt innan resan fortsätter. Inledande Riv mig är ett av albumets finaste ögonblick, en duett mellan ett piano och Klaras röst - samtidigt som låten klär sig i en industriell klänning en bit in. Intense om något.
Innan malen hittat in är också som en snabb promenad genom ett industriområde rent musikalsikt. Allt bara känns så starkt.
Texterna är som vanligt magiska, svårtydda men samtidigt lätta att längta tillbaka till. Allt rymmer så många lager och jag älskar när ord får hjärnan att kämpa, intressera sig, brottas. Detta är utan tvekan en av årets finaste resor. En av årets finaste upplevelser.
Lyssna här nedan!
