Foto: Erik He |
I vår släpper Adelin en EP och vi har än så länge fått två smakprov därifrån. Först ut var Cry me a river and drown in it och nu i början av mars släpptes Pretty girls. Jag gillade verkligen känslan i debutsingeln och texten om att inse att det kanske inte var kärlek, utan att man snarare slösat bort sin tid på någon som inte var rätt för en. Pretty girls börjar som en lugn promenad genom känslan, för att bli styrkelyft av explosivitet i mitten och slutligen andas den lätt igen. En stark låt där jag verkligen gillar kontrasterna i låten och Adelin har en fantastisk röst. Idag gästar hon bloggen för ett musikminne!
Jag lärde mig aldrig spela med plektrum och jag minns hur mina fingrar blödde för att jag slog på strängarna så hårt. Efter mitt sista ackord rör sig kameran ut i publiken. Där syns bland annat Frida, min bästa vän, som står upp och klappar med ett stort leende på läpparna. Hon och jag delade musiken. Jag minns hur vi brukade se fram emot mina födelsedagar, för då fick jag de nya Taylor Swift-skivorna. Vi stängde in oss i mitt rum och lyssnade igenom hela albumen i sträck med texthäftet i hand, kanske pausade vi efter vissa låtar och pratade om dem. Det blir som en cirkel sluten i vår när jag och Frida ska se Taylor Swift live för första gången. Utan Taylor Swift hade jag kanske inte suttit där på skolavslutningen inför hela skolan. Nuförtiden är hon inte min största influens eller mest spelade artist, men hon har satt rötter i mig, och det är stort och fint ändå.
/ Adelin
Lyssna på Pretty girls här nedan!