 |
| Foto: Tiger Lundkvist |
Elvira Lindell och hennes Halon är aktuell med singeln A Second Summer, hämtad från hennes kommande andra album. Halon, som gästade bloggen förra året, är för mig en artist som bryter mot det förväntade och som svävar mellan olika känslor, olika landskap och som på riktigt visar det mångbottnade i livet där svaret inte bara finns på en plats - utan istället ofta på flera. Här beskrivs ett uppbrott där sorg, ilska och hopp tar plats i kroppen samtidigt. Det är en perfekt nattlåt när man sitter på bussen och följer regndropparnas väg nerför fönstren - och Elviras fantastiska röst tar en ut genom stormen. En musikvideo till låten väntas även landa inom kort. Idag pratar jag och Elvira om singeln, Leonard Cohen och livet däremellan.
- Bara fint tack.
A Second Summer beskrivs som en flod av känslor kring uppbrott och “feminine rage”. Hur tog låten form - började det med texten, känslan eller ljudbilden?
- Vi hade varit i studion och skrivit en låt på samma produktion, men sen kom jag hem och sjöng in ett alternativ till topline för kul och det var den tagningen vi utgick ifrån när vi skrev klart låten; jag, Olga Myko och Johannes Thavenius som producent. Minns att vi hade kul och att vi satt på Pinterest och letade bilder som passade stämningen.
Du säger att låten är en brygga mellan ditt gamla och ditt nya sound - på vilket sätt känner du själv att du har utvecklats musikaliskt sedan debutalbumet?
- Jag har låtit min feminina sida ta mer plats, vilket också hände naturligt när jag började skriva med tjejer. Innan har jag jobbat mestadels ensam, och om inte det; uteslutande med producentkillar. Love them too. Men du fattar. Mina kommande låtar är mindre Post Malone också, som någon på radio jämförde min musik med. Framförallt har jag skrivit om kärlek för första gången på den här skivan! Det har alltid varit något jag aktat mig för tidigare.
Begreppet Feminine rage har dykt upp mycket den senaste tiden. Vad betyder det för dig personligen?
- Femenine rage är vad det är, typ befogad ilska ofta riktad mot mer än en specifik person. I den här låten ser jag det snarare som en undertryckt ilska. Narrativet är att huvudpersonen checkar in på spa efter en relations slut för att rensa tankarna, men får vanföreställningar om att det brinner inne på spat. Därav brandsläckaren som hon försöker släcka elden med. Men elden går inte att släcka eftersom att den bara är i hennes huvud. Till slut slutar hon försöka, kliver ner i poolen och räddar sig själv.
Namnet Halon är taget från gasen som användes i brandsläckare förr, så jag ville få in en brandsläckare av den anledningen också. Hehe.
Hur balanserar du mellan det sårbara och det kraftfulla i din musik - särskilt i en låt som handlar om att “tappa greppet men ändå gasa”?
- Det är det jag älskar mest av allt, balansgången alltså. Det måste finnas något motsägelsefullt om jag ska orka lyssna. Man gör ju musik för att spegla livet och livet är motsägelsefullt.
För drygt ett och ett halvt år sedan gästade du bloggen med ett musikminne kopplat till Leonard Cohen. Hur mycket har han betytt för dig som artist?
- Han har betytt en del! I min förra studio så hade jag två av hans poesisamlingar framme och läste dom när jag fick skrivkramp. Han var den första poeten som fick mig att gråta, så han talar absolut till mig, men jag vet inte om min musik speglar det direkt. Min hund heter Cohen efter honom dock.
Du nämns i samma andetag som namn som Sky Ferreira, Banks och Grimes. Känner du själv ett släktskap med Tumblr-erans estetik och popkänsla?
- Alt-pop peaken och tumblr-eran var under samma tid som jag började lyssna på musik påriktigt och dom tjejerna blev anledningen till varför jag började med musik så ja. Man saknar också den tiden när artister man gillade inte behövde vara ironiska utan vågade vara sårbara, men nu är vi på sätt och vi i en ny Tumblr-era bara att vi förflyttat den till TikTok. (Rätt sida av TikTok)
Dina låtar har ofta en filmisk kvalitet - tänker du visuellt när du skriver, som om varje låt vore en scen?
- I hope so! Man älskar musik som känns film. För mig hör det ihop och är lika viktigt. Har haft en gangsterfilm-psykos precis så det färgar ju av sig på musiken - inte på ljudbilden, men mer på stämningen i text och det visuella.
Du har både en dans - och modellbakgrund. Hur påverkar det ditt sätt att uttrycka dig som artist?
- Det har nog inte gjort så mycket för mig ännu, men det har att göra med känslor alltihopa. Jag har inte älskat något som musiken förut iallafall. Vi gjorde iallafall en polescen i en kommande video till min andra singel, som jag fick träna till två dagar innan. Blev så mycket hängande upp och ner att jag spräckte ett blodkärl i ansiktet. Därför jag ser så svullen ut i min senaste video, haha. Vi spelade in det under samma dygn.
 |
| Foto: Tiger Lundkvist |
Du har levt och arbetat i Tokyo - hur påverkade den tiden din musikaliska identitet?
- Den japanska estetiken och kulturen är så mäktig, och det känns som att det finns en del spår av den i cyberpop-världen framförallt. I mina tidiga visuella grejer var jag nog väldigt inspirerad utav det. När jag var i Tokyo hade jag en jobbig ätstörning, gick igenom mitt första heartbreak och var utmattad från balettskolan jag hade hoppat av så den tiden var inte den bästa i mitt liv. Fet Lost in translation-stämning. Men iallafall, eftersom jag hade en del dötid i min modellägenhet och i taxibilarna mellan castings så började jag skriva. Jag hittade nog inte hur jag skulle låta i Japan men det var där jag började skriva låtar.
I PR-utskicket beskrivs det att låtskrivandet blev ett sätt att bryta ensamheten för dig. Känner du att musiken fortfarande fyller den funktionen för dig idag?
- Idag har jag många av mina vänner tack vare musiken så på det sättet ja, men sen tror jag att den typen av ensamhet jag menar är något själsligt snarare. Musiken kan bli ett sätt att uttrycka det, men jag tror inte att den botar känslan.
Om du tänker framåt - vad vill du att det kommande albumet ska göra för dig som artist, men också för de som lyssnar?
- Man ska känna sig farlig, underbar, sexig och sårbar. Jag vill också fortsätta hitta roliga visuella världar till musiken och jag vill att musikvideos ska bli hett igen.
Hur känns det att gå in i den här ”andra sommaren” - både symboliskt och konkret?
- Den symboliska andra sommaren har redan varit för mig, den är över nu! Den konkreta definitionen finns inte. Det är taget från A Second Summer Of Love (1988), men jag använder det som metafor för ”att göra en till vända med något som redan har passerat”. Man kan inte få en till sommar efter sommaren; man kan inte rädda det som inte kan räddas.
Vad får dig att känna dig mest levande just nu - på eller utanför scenen?
- I studion!!
Till sist, om A Second Summer vore en film - hur skulle den sluta?
- Som den gör i musikvideon! Den släpps om ett tag.
Lyssna på A Second Summer här nedan!
