Musikminne från Ella Rammelt

Foto: John Rammelt 

Ella Rammelt är en artist som bara växer och växer i popularitet. Hon ses också av flera som en riktig injektion för både gemenskap och kärlek när hon spelar live. Jag känner flera som såg henne på Way Out West i somras och som verkligen hyllade henne. Jag har följt Ella under en längre tid och en låt som Ambivalent är en sån där jag känner att min hjärna klär sig i. Jag kände igen mig helt, "passformen" var perfekt. Senaste singeln heter BLABLABLA och den bär på ett budskap jag borde bli bättre på att ta till mig. Trycker någon ned en hela tiden så är den personen ett destruktivt inslag som ditt liv inte ska bestå av. I början blir man ledsen, till slut mest arg. Det är en fantastisk låt som ger en energi att säga ifrån, att kapa bandet, att växa sig starkare någon annanstans. Idag gästar Ella bloggen för ett musikminne!

Jag har alltid haft svårt att förstå att det faktiskt finns folk som lyssnar på min musik. Det är så lätt att siffror och streams bara är just… siffror på en skärm, och det är svårt att förstå att det faktiskt är människor som lyssnar. I den här branschen är det så lätt att jämföra sig med andras siffror och lägga hela sitt värde i nummer på sociala medier. Jag tror verkligen inte jag är den enda som velat skita i allt och ge upp efter man hamnat i ett hål av att förstå sig på algoritmer och statistik…

När jag skulle släppa min debut-EP i april i år tänkte jag att det skulle vara kul med en releasespelning men jag var livrädd att ingen skulle dyka upp. Jag ville ställa in allt flera flera gånger för jag tänkte bara ”fyfan va pinsamt, ingen kommer ju komma, vad ska mitt band säga, vad ska lokalen tycka?”. Jag har aldrig vågat ha egna konserter eller rodda i egna spelningar för utgår (tyvärr) från att ingen kommer dyka upp. Jag gick runt och tänkte i flera veckor ”okej men mina föräldrar kommer och jag vet att dom här 5 vännerna lovat så det kommer ju inte bli tomt i alla fall, förhoppningsvis kommer det över 15 personer men om det inte gör det är det okej”. Nu låter det ju som att jag ba ”åh lilla jag, buhuu ingen gillar mig” och sånt för att söka bekräftelse men alltså jag SVÄR att jag genuint hade ingen aning om folk skulle dyka upp eller inte. Men så kom dagen för spelningen och wow, jag blev helt blown away. 

Jag kände mig så älskad och tacksam, det var helt orimligt för mig att det blev fullsatt. Att få dela sin musik, sina texter som kommer rakt från hjärtat och sjunga framför så mycket häftiga fina människor var helt galet. Alla låtar från min EP är starkt etsade i denna kväll och jag känner mig varm och tacksam varje gång jag tänker på det, spelar låtarna live eller pratar om det. Det blir som en konstant påminnelse för mig om att titta upp och se vad jag har framför mig, se kärleken och sluta fastna i mobilskärmen. Jag är glad att kunna få ha den påminnelsen och att den är kopplad till min EP, jag hoppas det fortsätter vara så.

/ Ella Rammelt 

Lyssna på BLABLABLA här nedan!