Det finns något ödesmättat som slår ned stort i Diza Guavas nya singel Ktrl. Gitarren som kommer in i slutet på låten skapar verkligen blixtar, klädda i vemod. Singeln är den tredje i ordningen som är hämtad från Dizas debutalbum som beräknas vara redo för våra öron i mars.
De första singlarna, Tempo och Fakta har befunnit sig i lite olika sinnesstämningar, Tempo hade en mer ljus ljudbild med ett somrigt beat. Texten bar på mycket frustration om att ingen pallade med hennes tempo, samtidigt som beatet och texten ihop är så snyggt. Plötsligt slår en detalj ned och man blir helt pirrig. Det är så jävla bra. Varje låt bär på många kontraster och hon är så bra på att få allt att samspela. En låt som fick hela kroppen att svänga. Fakta var en tyngre låt som behandlade bland annat ryktesspridning. Det är lätt att döma trots att man bara vet en gata om en människa trots att hen är en hel värld. Låten blev en av mina mest spelade 2023 och hamnade på min topplista över mina 25 bästa låtar under året. En text som la sig över min själ och stannade där för gott.
Ktrl är en ballad om en persons gränser och om någon som överskrider dem. Samtidigt känns det som kärlek når de umgås, men är det det? Själv tänker jag att många känslor är dubbelbottnade, att om man har starka känslor för någon så kan personens negativa sidor inte glömmas bort kanske, men ändå få ett annat filter över sig. Allt kan kännas olika beroende på avståendet till personen och till själva känslorna. Saker kan blekna när hjärtat är som närmast. Först när man får lite distans kan tankarna blir klarare. Diza sjunger ”jag har aldrig svårt att sätta ord på nåt” men just det här upplevs svårare. Diza har aldrig svårt att få in raka och nakna känslor i låt efter låt och det berör något oerhört. Det är en fantastisk ballad som får en att ställa frågor, som lyser upp något viktigt.
Lyssna här nedan!