 |
| Foto: Press |
Första gången jag hörde Derya Tezkan så sjöng hon olika turkiska folkvisor. Det var både vackert och stämningsfullt. Jag förstod inget av texterna, men jag förstod känslan. Hon var grym på att förmedla just den. Derya, som själv har rötter i Turkiet, berörde från början. Mycket handlar om hennes röst. Albumet Cold, vilket är hennes debutalbum, stängde förra året eller öppnade det nya, beroende på hur man vill se det. Derya EP-debuterade redan 2017, titeln var Wait now och de fyra låtarna präglades av frihet i soundet och vemod i texterna. Det var dock inte två åtskilda gator utan snarare mötande sådana. Frihet å ena sidan, vemod å andra. Lyssna på hur hon sjunger i Undone. Det är magiskt vackert. Hon har en egen röst, samtidigt som man hör spår av exempelvis Nick Drake, Lotte Kestner och Jackson C. Frank. En promenad bland folkrötter och nakna, vidöppna känslor. Sårbarhet. Det sårbara i texterna får ibland kramar av de mer ljusa melodierna. Ett fint samspel mellan olika känslor.
Så känner jag även när jag lyssnar på albumet Cold. Det är ett samspel över de åtta spåren, mellan olika känslor, olika perspektiv och olika toner. Rösten bär många av låtarna och rösten är fantastisk på att bygga upp en närvaro. Låtarna är överlag finstämda och inte sällan akustiska även om de stundtals fylls upp mer med tyngd, som i titelspåret. Day of tomorrow öppnar tungt men blir till en fin poppig låt i takt med refrängen, som är en av albumets starkaste. Här handlar det förstås dock inte om att hitta melodiösa refränger och hits för dansgolvet på det sättet utan mer om att skapa känsla och närvaro. Derya är fantastisk på att ta bilder med sin musik, verkligen visa lyssnaren att såhär känner jag, såhär ser mitt liv ut. Hon fångar en helt i sina beskrivningar och rösten är en perfekt fotograf för de bilderna. Om jag jämför med debut-EP:n så har soundet vuxit sig större och inte lämnat folkrötterna, men utvidgat vyerna och tagit fler steg mot en bredare ljudbild.
Jag fastnar både för det mer sårbara i en låt som Dusk, samtidigt som jag nynnar med i mer ljuvligt flygande Let go. I Sweet love sjunger Derya otroligt och det är hennes finaste sånginsats hittills och i avslutande Smile känns hoppet närvarande, som ett fint avslut om att hitta meningen i ens liv. Solstrålarna kommer mota undan regnet, hindra det från att nå en. Och Deryas röst växer och växer. In i själen och vidare.
Lyssna här nedan!
