 |
| Foto: Press |
Det är en promenad genom ett drömskt landskap. Tänk er filmen Stay (2005) som förmedlas genom musik. Tonerna tar fina bilder, rösten tar egna fotografier. De hamnar i samma album, jämsides. Det är på många sätt en själslig resa. Väskorna här är packade just för den inre resan. Vad ska med? Drömmar, mardrömmar och verklighet går ihop i ett landskap som ständigt förändras via detaljer, via mystiska ljud, via drömmar som slår ned i varje ton. Det är så klart mer än musik som Linden bjuder på på albumet Descent from Paradise. Det är hennes universum och hon ger sin bild av det, uppdelad i olika känslor, i olika kapitel. En jakt efter något slags paradis, vad det nu är och visst är det olika för alla och visst finns det fler än ett?
Musiken bottnar i drömsk folkpop, blues med flera stråk av jazz. Ett betydande instrument är hjärnans trädgård och allt som odlas där. Jag förstår inte allt, men jag känner mer än på länge.
Jag uppskattade Lindens debut-EP Voodoo in Paradise (2021) och det kändes som en utmärkt förrätt till albumet. Lyssna på inledande Velvet morning exempelvis. Den är som hämtad ur en film av David Lynch. Känslan. Jag minns många nätter när jag pratade med min nuvarande fru. Hon satt i Berlin och jag hade på Voodoo in Paradise på repeat i bakgrunden. Den satte dit ytterligare en pusselbit i själen. Otroligt vackert och det är detaljer att komma ihåg i från början på en relation som nu har vuxit sig ännu större.
Jag vet att det bara är januari men den inre käftsmällen som det här albumet ger kommer vara svårt att överträffa. Jag vet redan nu att när jag summerar året så kommer Descent from paradise vara där uppe i toppen. Inledande trion Porch of paradise, Heavenly sickening och The man in the garden är en fenomenal öppning. Spöklikt, jagande och ljuvt drömskt. Det är samtidigt poesi som visar sig i både musiken och orden, fotografier från ett tidigare liv och ett kommande, en ny födelse.
Death är en av albumets vackraste låtar, kyrklockor sätter låten till liv och jag bara blundar och känner in varje ton. Även The ghost in bridal lace dansar ljuvt fram. Witching hour innehåller den där intensiteten som jag älskar, när trummorna nästan springer fram och krockar in i en vägg.
Det är ett fantastiskt album, en resa värd att packa alla känslor till. Det är bara att dras in, dras med.
Lyssna här nedan!
