 |
| Omslag: Petter Gabrielsson |
Dolces senaste singel heter Ett liv och såhär när året börjar närma sig sina sista andetag så måste jag säga att jag håller singeln som en av årets bästa. Det har varit ett starkt musikår, men det finns något i texten, i hela låtens kostym som är fantastiskt och som verkligen sticker ut i mängden. Dolce har ofta haft den sortens inverkan på mig. Häromdagen lyssnade jag till gamla Hand i hand, en finstämd visa med ena foten i drömmarna. Det är fortfarande en av de låtarna som alltid är klädd för fina nätter. Som alltid finns där, redo. Som en vän i natten.
På EP:n Gröna höjder var bandet mer bottnat i äldre visor, vilket förändrades till viss del när den fina singeln Säg nåt vanligt och senare albumet Av liv och grönska släpptes. Soundet där bottnade fortfarande till viss del i drömmar, men var större och kanske en aning ljusare, en aningen mer somrigt och Anna Levanders röst som fyren som visade en vägen hem. Fortfarande vispop men med större arrangemang. Texterna var fantastiska och hade stått sig bra utan musiken som grund också.
Vandringen genom naturen i form av singeln Vilken värld som släpptes 2019 är fortfarande något av en favorit med bandet, som en slags naturpsalm. Lugnande på många sätt, vacker på minst lika många. Avskalade Skyll dig själv hade också den där lugnande känslan, bandet är fantastiska på att locka fram känslor, en fantastisk break up-låt. Jag fastnade inte för albumet Ur aska först, men nu i efterhand ser jag albumet som ett av de bästa albumen 2020, kanske det allra starkaste. Mycket beror på att min fru verkligen fick mig att inse både albumets och Dolces storhet. ”Väntar du på mig? Fyfan vad synd för dig” är fortfarande en fantastisk textrad och just Fyfan vad skönt en av de bästa låtarna som släppts på svenska.
Ett liv då är, förutom det fantastiska omslaget signerat Petter Gabrielsson, en gitarrplockande sak med ett fint stråkarrangemang av Elina Ryd. Låten är verkligen som en inblick i ett ögonblick, ett tillfälligt besök i någons liv. Ett vemodigt sånt, men också ett otroligt fint. Vandringen mot en avgrund med stora steg. Livet är flyktigt och några vindar bort så väntar döden på en, avslutet. Som barn hade man oändligt med möjligheter men som äldre blir valen färre och kanske än viktigare. Minnen kastas upp på livet strandkant. Vad tar man med sig? Valde man rätt väg?
Det är som sagt en av årets finaste låtar och låten är hämtad från det kommande albumet med samma namn som singeln. Albumet Ett liv släpps i februari nästa år.
Lyssna här nedan!
