Det finns mycket att säga om Johan Johansson. Personligen har han påverkat mig och mitt skrivande och engagemang en hel del. Band som KSMB och Strindbergs har betytt mycket för många. Han har även varit producent för flertalet artister, bland annat Lars Winnerbäck, Stefan Sundström och Ellinor Brolin. För mig är Johan en av vår tids största protestsångare där punken inte är en stil utan snarare en attityd, hans texter innehåller både samtidsbetraktelser och humor samtidigt som han aldrig slutar jävlas med överheten. Nu på Söndag den 16/4 gästar Johan Rörelsen på Cirkus i Stockholm. Som vanligt håller Pernilla Glaser i samtalen och Staffan Hellstrand är husmusiker. Samtalsgäster är Mats Malm, Nachla Libre och Joanna Sandell!
Idag, i en längre intervju, berättar Johan mer om att gästa Rörelsen, om vänskapen med Staffan Hellstrand och om hyllningen till punklegenden Tompa Eken.
- Lite sådär, ärligt talat. Med mig är det bara bra, men flera fina vänner envisas med att hålla på att dö, och på det sättet är det vemodigt. Man får trösta sig med att spela musik med och för dom som finns kvar.
Vad ser du fram emot mest med att gästa Rörelsen?
- Det blir både roligt och spännande. En bra idé, ett fint ställe och en kär vän som bett mig komma dit.
Minns du hur du och Staffan (Hellstrand) lärde känna varandra från första början?
- Vi har känt varandra sedan början av 80-talet, då Staffan hade sitt band SH! och jag spelade med Strindbergs, och vi har hållit kontakten livet igenom. Vi bor nära och träffas fortfarande ofta. Staffan är en gediget genomgullig och klok person. En vän man verkligen kan anförtro sig till. Jag skulle glatt ge bort mitt sista par strumpor till Staffan, och jag tror han skulle göra likadant för mig.
Filmen om Tompa Eken hade premiär i mars, vad är ditt finaste minne med Tompa?
- Oj, det är många. Tompa är även han en genuint god människa som mår bäst om han får hjälpa andra - och det har han verkligen gjort. Galan för Tompa var den mest lättbokade någonsin. Alla vi frågade tackade ja direkt, och stödgalan sålde slut på tretton sekunder. Han fick den kärlek han gjort sig förtjänt av om man säger så.
I år är det 30 år sedan Flum släpptes, hur känner du för det albumet idag?
- Egentligen var det inte meningen att det skulle bli någon platta. Jag hade lagt av att spela själv och jobbade bara med att försöka få ut min då okända vän Stefan Sundström. Men jag övertalades att spela in lite låtar jag gjort för byrålådan. Jag är glad att den gjordes, och jag spelar många av låtarna fortfarande.
Dina texter på Flum gjorde två saker med mig, dels fick det mig att vilja börja skriva själv och dels så gjorde det mig mer engagerad i samhällsfrågor. Vilken av dina texter är du själv mest nöjd med?
- Tack, vad glad jag blir av att läsa det. Det varierar vad man gillar av sitt eget, men texten till Plocka fram Jesus säger mycket om mina värderingar, vad jag står och vad jag tycker är viktigt här i världen.
Om du skulle nämna tre saker som verkligen stått ut under alla år som artist, vilka tre blir det då?
- För min del är det nog:
1. All kärlek och alla fina människor jag haft privilegiet att bli vän med.
2. Att jag fått fara runt och lära känna folk runtom Sverige och världen och lärt mig förstå hur människor lever överallt. Min värld tar inte slut i Stockholm även om jag bott här i hela livet.
3. Att ha haft förmånen att försörja mig på att sprida glädje samtidigt som jag alltid haft en möjlighet att säga vad jag tycker.
Om det var möjligt, vilken tidpunkt i musikhistorien skulle du vilja besöka?
- Definitivt sextiotalet. Satan vad mycket som hände med musik under ett ynka decennium.
”När jag växte upp var ett av de största trätoämnena kompisar emellan vilka som var bäst, Beatles eller Stones.” berättar du i boken I stället för vykort. Hur känner du idag, vilka var bäst?
- Jag är en Beatles-unge sen födseln.
Mängder av kulturscener har stängt ned i bland annat Stockholm och Göteborg på grund av bland annat ökade hyror. Under Corona så pratades det mycket om kulturens värde, men jag har märkt att kulturen sällan värderas när det verkligen gäller. Vad har du för tankar kring detta?
- Så har det varit så länge jag kan minnas, och så kommer det förbli tror jag tyvärr. Synd, för även om man bara tänker krasst ekonomiskt är kultur en ren samhällsekonomisk vinstaffär. Alla som jobbar med det kan se det. Folk blir gladare, friskare och mer produktiva av kultur. Men det krävs lite långsiktighet som få med makt begriper sig på.
Förra året hedrades du genom att ditt namn nu är ett av flera som pryder Visvägen i Västervik. Så oerhört fina ord av Kalle Lind också! Vad har Visfestivalen betytt för dig som artist?
- För mig har den betytt mycket, och utan sådana som jag hade visgenren varit lite av en museiverksamhet. Visfestivalen har alltid varit öppen för att blanda in nya influenser i vismusiken, och det är en stor del till att den har utvecklats och gått vidare.
Om man jämför din syn på musik idag och den du hade när du började syssla med musik, hur har den synen förändrats?
- Jag är nog mer öppen och mindre kategorisk nu än när jag var yngre. Samtidigt är mina rötter detsamma. Men jag har alltid struntat i genrer. Bra musik är bra musik, och det finns såväl guld som dynga inom alla stilar.
Till sist, om du var en karaktär i en klassisk bok, vem skulle du vara då och varför?
- Ivan Gontjarovs romanfigur Oblomov känner jag igen mig i. En snäll men lat jävel som inte fick mycket gjort här i världen.
Lyssna på Johans solomaterial här nedan och köp biljetter till Rörelsen på Cirkus den 16 april här!
