 |
| Foto: Caroline Nord |
Leo Hiselius gör musik under namnet Leo leone och senaste singeln heter Ängel i taket. Förra året kom det lysande albumet Toppbrand 2018, vilket innehöll den fantastiska låten Ljudet av en klocka vilket var en av mina mest spelade låtar förra året och som lär vara det även i år, tror jag. Vissa låtar träffar en som en inre explosion. De stannar kvar för alltid. Även den riviga Stanna här var en favorit. Ängel i taket är en låt som går klädd i sorg och vemod, även om den musikaliskt samtidigt känns skönt avslappnad. Det skapar en härlig kontrast. Idag gästar Leo bloggens serie "Fem album." Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel.
Outkast - Big Boi & Dre presents… OutKast (2001) Jag dansade breakdance när jag var barn och detta samlingsalbum var min första egna cd. Min breakdance-tränare sprejade billack på våra jackor så att vi skulle snurra snabbare på ryggen, vardagsrumsgolvet blev i sin tur halt som is och där halkade vi runt, jag och mina systrar, när vi lyssnade på Big Boi och Andre 3000. Jag såg så mycket upp till de stora killarna i min dansgrupp, gjorde armhävningar och övade på olika poser hemma i sovrummet. Jag kände mig cool, men var gullig. Konvolutet till skivan var fyllt med skisser av nakna kvinnor, och det värkte i mig när jag bläddrade i det. Skivan är fullproppad med odödliga hits: So Fresh, So Clean; Rosa Parks; Ms. Jackson; SpottieOttieDopaliscious. På den tiden var det grooven, melodierna och hooksen som fångade mig. Nu som vuxen läser jag med i texterna medan jag lyssnar, och får rysningar igen. Andre 3000 är en ikon.
I högstadiet började jag spela elgitarr – på rasterna var jag och några klasskompisar i skolans musiksal och övade på covers av Red Hot Chili Peppers. Vi spelade alltid barbröstade. Jag minns känslan av att slå sig ned i klassrummet efter rasten: svettig, blodiga fingrar, öronen tjutande och avdomnade på samma gång, lycklig. John Frusciante var (och är igen) gitarrist i Chili Peppers, men han släppte också egen musik. Jag berördes av hans personliga, på gränsen till privata, texter som "why is there no one in my life?" (Time Tonight) och hur de speglades i hans sätt att spela gitarrsolon, som på Anne. Jag lyssnar sällan på honom idag (och ALDRIG! på chili peppers 🤞), men John Frusciante har verkligen inspirerat mig.
Håkans musik har varit med mig sedan tonåren. Det går längre och längre mellan varven, men jag återkommer alltid till melodierna och texterna och relaterar till nya saker varje gång. Om jag måste välja en skiva blir det nog den här. Allt är guld på den. Inte en tråkig sekund, inte en dålig rad. Idag lyssnar jag på dessa låtar med mina barn, och jag gråter när vi dansar och de sjunger med i rader de inte förstår "Men jag läste inte ens kontraktet / för jag fick en tågbiljett och ett hotell på natten / nu tar jag med mig pengarna hem för själen jag nästan sålde"
Fabrizio De André - Volume 3 (1968)
Det här var en av de få skivor vi spelade i bilen när jag växte upp, vid sidan om I skuggan av betongen (Latin Kings) och Ted (Ted Gärdestad). Melodierna sitter väldigt djupt i mig. Det enkla i min musik tror jag till stor del kommer från denna skiva – det är liksom inte svårare än Am, Dm, G, C och kanske ett E7 om man har tur. Jag tycker att språket är vackert, likaså hans röst. Min morfar var från Rom, men han dog när jag var tre år gammal. Ingen tror det men jag har ett stolt och vemodigt italienskt hjärta.
Bob Marley & The Wailers - The birth of a legend (1963 - 1966) (1976)
Det här är nog det enda albumet jag tar med som jag upptäckt i vuxen ålder. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Men jag tycker att allt låter perfekt på den här skivan. Gitarrerna är perfekt (o)stämda. Körerna är perfekt överstyrda. Alla spelar och sjunger äckligt bra. Texterna är enkla, hookiga. It hurts to be alone och I made a mistake är mina favoriter.
/ Leo leone
Lyssna på Ängel i taket här nedan!
