SOLE - en och en

Det finns mycket att säga om SOLEs musik. Hennes föregående singel, duetten med hennes bror Mons Gipp Ossler, du jag tiden är en låt som jag inte kan se blekna någonsin. Det var ett slags poetiskt raseri där intensitet, klaustrofobi och skönhet mötte varandra. I nya singeln en och en möter SOLEs vemod Amalia Sjönnebys blås och det är musik så vacker att den hade kunnat spelas i en klassisk scen från Twin Peaks. Ofta känns hennes musik filmisk och den bygger upp så starka bilder. 

När jag återigen lyssnar på de tre singlarna som släppts hittills från SOLEs kommande album Våra liv så känns det som att varje ord som hon faktiskt sjunger är så genomtänkt, så fullt av mening och känslor. Det är inte alltid så många ord, men de fylls verkligen med mening, med känslor som en stark grund för att kunna bära upp orden. Och det är förstås inte bara orden som uttrycker något, hela ljudbilden blir ett eget slags språk. 

SOLEs musik pendlar hela tiden mellan kontraster, men det är inte skrämmande eller lugnande, det är inte vaggande eller intensivt, det är allt samtidigt. Hon har verkligen odlat ett eget unikt uttryck och hennes röst omvandlas ju längre låten går från mörk till ljus. Det är fantastiskt vackert och det finns så mycket nyanser i detta, så mycket skönhet. 

En och en är ytterligare en låt som inte kommer blekna, som snarare kommer växa än mer.

Lyssna här nedan!