torsdag 3 mars 2022

"I kvinnodominerade yrken är arbetsförhållandena sämre än i mansdominerade yrken"


Maria Bratt kämpar för att riva murar - att göra om murarna till broar där alla människor kan vandra tryggt. Vara sig själva fria från förtryck och förminskande. Hon är politiskt aktiv och jobbar även på en kvinnojour. Idag, i en längre intervju, berättar Maria mer om hur hon tycker att vi bör lösa olika samhällsproblem, kopplade till ojämlikhet och förtryckande strukturer. 

Hur skulle du beskriva dig själv? 
- Jag är en feminist och jag brinner för politiska frågor. Jag har en bakgrund inom kultursektorn. Jag har varit politiskt aktiv i tre år i Feministiskt Initiativ. Jag är intresserad av kvinnorättsfrågor samt klimatfrågor. 

Hur väcktes ditt intresse för politik? 
- Jag började umgås i en feministisk umgängeskrets på universitetet 2013 där jag läste ett medieprogram. Jag inriktade mig på feministisk mediekritik.

Jag tänker på män som kallar sig feminister men begår fruktansvärda saker ändå. Jag tänker att det senaste året har flertalet kända män, som kallat sig feminister, begått övergrepp och jag funderar på vad det spelar för roll vad man kallar sig när man sedan ändå inte lever därefter. Samtidigt som det förstås är viktigt att vara feminist. Hur ser du kring dubbelheten i detta? Att även om fler män idag kallar sig feminister så är många av även dem sådana som går över gränsen? 
- Det finns män som är både feminister och icke-feminister och tänker på deras inställning till kön och makt. När männen sitter på makten och vill ha den kvar går det då att kämpa mot förtrycket mot kvinnor ifrån deras sida? Män sitter på en bekväm position. Kan vi både män och kvinnor dela den? Ja, anser jag. Vi bör alla, både kvinnor och män kämpa för kvinnors rättigheter. 

Ofta är det så att många som engagerar sig för exempelvis miljö & jämställdhet får hårdast kritik, man förväntas plötsligt leva helt perfekt och missar man något så ska man kritiseras för det. Som att man förväntas vara perfekt. Vad tror du att det beror på att personer som gör åtminstone något ifrågasätts mer än de som inte gör något alls? Är det något du själv råkat ut för? 
- Det är väl ganska naturligt att om man har en viss typ av åsikter så förväntas man leva upp till dem. Å andra sidan om man inte ens har de åsikterna så kan man bli kritiserad för att inte ens har de åsikterna. Man kan säga att man ifrågasätts men på olika sätt. 

På vilka plan tror du människor generellt sätt har svårast att leva jämställt? 
- Jag skulle säga på alla plan. Jag tänker särskilt på yrkeslivet och med arbetsdelningen i hemmet. I yrkeslivet så intar män ofta maktpositioner och har höga löner. Och i kvinnodominerade yrken är arbetsförhållandena sämre än i mansdominerade yrken. Även i hemmiljöer kan ojämställdhet uppstå, som till exempel att kvinnor får sköta hushållsarbetet i högre grad än män.

Vilka, tror du, är de största hindren som våldsutsatta kvinnor stöter på när de ska söka hjälp? 
- Rättsstaten fungerar inte för kvinnorelaterade brott. Vissa blir inte trodda av myndigheterna och det är vanligt att kvinnor har skam och skuldkänslor när de söker hjälp. I allmänhet så tror jag att rättsväsendet har för lite resurser att beivra brott och detta drabbar även specifikt brott mot kvinnor. 

Vad tror du behövs för att vi ska nå en reell förändring i dessa frågor? 
- Utöka antalet kvinnojourer i landet och tillföra mer offentliga medel när det gäller mäns våld mot kvinnor. Man kanske ska ha speciella poliser som sysslar med våld mot kvinnor specifikt. Lika lön för samma arbete är viktigt. Generellt så behövs det en attitydförändring om jämställdhet mellan kvinnor och män. 

Om du skulle nämna fem förändringar du vill se i samhället, vilka skulle det vara? 
- Ge mer resurser till utsatta barn och kvinnor. Det är viktigt att stärka rättsskyddet för dessa grupper. Klimatfrågan är viktig och detta behöver tas på allvar mer än vad det gör idag. Utöka och förbättra vården så att både vårdtagare och vårdgivare får bättre vård respektive arbetsförhållanden. Vi behöver bygga fler billiga hyresrätter istället för dyra bostadsrätter. Underlätta för lågutbildade att få jobb. 

Vad tänker du att det betyder för samhället att Sverige fått sin första kvinnliga statsminister? 
- Det är symboliskt för mig att Sverige, 100 år efter kvinnors rösträtt blev införd, får sin första kvinnliga statsminister. Det är i grunden positivt att Sverige fått sin första kvinmliga stadsminister. Dock är Magdalena Andersson Socialdemokrat och jag anser att Socialdemokraterna har en jämställdhetspolitik som inte räcker till. 

Samtidigt, när Magdalena Andersson skulle bli vald, var det många som sa att vänstern inte kunde rösta nej till en kvinna etc. och då var det som att sakpolitiken inte spelade så stor roll. Det är klart att representation är viktigt, men får sakpolitiken bli sekundär? Hur tänker du kring det? 
- Det är angeläget att Sverige har fått sin första kvinnliga statsminister och detta står över sakpolitiken som förs av denna statsminister så länge den förs inom vissa gränser. 

Du bor själv i Stockholm och där har det pratats mycket om krisen i förlossningsvården och barnmorskor har vittnat om en fruktansvärd arbetsmiljö. Vad tror du är den främsta orsaken till att det blivit så? 
- Det är en kombination av otillräckligt med utbildade barnmorskor och sparande inom vårdföretagen. Det är otillräckliga löner för barnmorskor och dessa är inte tillräckliga för att locka tillräckligt med sjuksköterskor till barnmorskeyrket. Jag anser att vi behöver höja skatten för att utöka resurserna inom förlossningsvården. 

Till sist, har du själv några feministiska förebilder? 
- Den fiktiva karaktären Lisbeth Salander i Millenium-trilogin är en feministisk förebild för mig. Hon utför en utstuderad hämnd mot sin våldtäktsman. Hon står upp för sig själv och tar ingen skit.