![]() |
Foto: Press |
Irina Röjås släppte sin nya singel Evighetens skog på Sveriges nationaldag. Låten är som ett kärleksbrev till skogen och till hur hon upplever Dalarnas landskap och skogar. Och visst är det, i de så ofta hotade skogarna, som många människor faktiskt har sina andningshål? Sina bensinstationer för själen? Irina vill påminna oss om det och om varför den svenska naturskogen måste få finnas kvar. Irina lyckas verkligen både få skogen närvarande i sin poetiska och målande text, i sin röst. Det är tydligt vad frihet är för henne och hon visar det verkligen med kärlek i rösten. Det är en trolsk och magisk sång som Irina bjuder oss på. Hon vill skildra de möten som betyder något på riktigt och hon lyckas verkligen med det på ett förtrollande sätt. Idag gästar Irina bloggen för att dela med sig av ett musikminne, hennes andra för bloggen!
Jag tänkte att jag också ville ta plats med min unika röst, liksom alla andra djuren, och kupade händerna vid ansiktet i en rop-gest och började kula. Jag lyssnade nyfiket på hur landskapet svarade. Min röst spred sig över sjön och långt borta bakom dalen. Efter ett par sekunder hörde jag min egen röst i fjärran svara, väldigt subtilt i förgrunden som en mjuk, stilla ljudmatta. Jag hade aldrig hört landskapet svara kulningen på detta sätt. Det var en magisk stund. Jag fick också plats här på jorden.
/ Irina Röjås
Lyssna på Evighetens skog här nedan!