fredag 26 november 2021

"Låten är hennes rop på hjälp, där hon berättar att allt han behöver för att kunna fortsätta är att vi inte ser"


Göteborgska Divers består av Lina Horner, Hans Olsson, Viktor Turegård, Erik Ivarsson, John Lönnmyr och Johan Jansson. De släppte nyligen den suveräna låten Keep my mind och följer nu upp den med As the angels marching, med ett starkt budskap. Igår var det Orange Day, dagen då FN uppmanar hela världen att uppmärksamma och manifestera våld mot kvinnor och där passar låten utmärkt in. Som bandet själva säger "
Låten är hennes rop på hjälp, där hon berättar att allt han behöver för att kunna fortsätta är att vi inte ser."

Hur skulle ni beskriva er själva? 
- Vi är ett rätt spretigt gäng på sex musiker som varit aktiva i Göteborgs musikliv länge och kommer från olika håll musikaliskt men när vi möts i Divers kompletterar vi varandra sjukt bra! Vi delar en känsla som är helt självklar när vi spelar tillsammans, oavsett om det är i replokalen, studion eller på scen. Ofta är tyglarna rätt fria när vi börjar med en ny låt men allt faller på plats när vi jammar på den tillsammans. 

Ni spelade nyligen på Skeppet i Göteborg. Hur var det att spela live och möta publik igen? 
- Det var magiskt att spela live igen och förhoppningsvis blir det mycket mer av det nu framåt och sen också i samband med albumsläppet i vår. 

Det har pratats mycket om kulturens värde under corona, men jag har märkt att kulturen sällan värderas när det verkligen gäller. Det finns så mycket arbete bakom som nästan tas för givet, många tänker att kultur borde vara gratis och man går om man hamnar på en lista och slipper inträde. Vad har ni för tankar kring detta? Är det något ni själva märkt av? 
- Ja, tyvärr är ju det något som känns igen allt för väl. ”Ni får ju jobba med något ni älskar, så ni behöver väl inte ha betalt…” är ju ganska vanligt förekommande fraser. Ett tydligt exempel på huruvida kulturen värderas var ju svårigheterna under stor del av pandemin där kulturens stöd länge lyste med sin frånvaro men där stödet till andra yrkesgrupper snabbt kom på plats. 

- Många av oss musiker är ju vana att klara oss på lite så förhoppningsvis löste många tillvaron på nåt sätt ändå. Sen är ju kultur och musik i de flesta fall något som vi som utövar det måste göra för att vi har ett behov att uttrycka något, så vi slutar ju inte för det. Men ja, ersättningen i musikbranchen är ju för de allra flesta ett skämt och vi tror allmänt att även många som också är utövare i kultursektorn kunde vara bättre på att stötta varandra, köpa biljetter och inte i första läget förvänta sig gästlisteplatser. 

Berätta om nya singeln As the angels marching! 
- Där Keep My Mind, första singeln från kommande albumet, var suggestiv och malande med sitt centrala mantra är As The Angels Marching effektivare i sin form. Delarna flyter på snabbare men är samtidigt inte helt tydliga så hela låten blir ett flöde. Vi skrev den för att sätta ord på det som händer när vi inte ser, ville sätta ett annat ljus på den där skenheliga mannen vi nog alla träffat, som utåt är en schysst snubbe, men som bakom fasaden är någon annan. Ville också sätta nytt ljus på den som lever med honom. Låten är hennes rop på hjälp, där hon berättar att allt han behöver för att kunna fortsätta är att vi inte ser. 

Tänk er att det kommande albumet är som en fysisk plats. Vad är det för plats och hur mår människorna där? 
- Ljus och mörker är tydligare där. Det ligger som ett skimmer runt den som lever på den platsen och det onda och det goda är draget till sin spets. Kontrasterna är mycket större i den världen. Smutsigt och vackert på samma gång. Som att det är i ett vakuum där luften står still fast det samtidigt är syrerikt och lätt att andas… Människorna är självrannsakande sökare som strävar mot att ta sig igenom ångest och mörker mot en ljusare tillvaro. 

Tidigare var det mer fokus på dig, Lina. Nu heter ni bara Divers. Hur skiljer sig Divers idag från tidigare när det var ”ditt” band? 
- Vi skriver mer tillsammans nu, alla är med och bidrar på ett tydligare sätt än tidigare. Det har också tillkommit en ny medlem i form av Hans Olsson och vi är fler som hjälps åt med allt vi behöver göra i bandet. 

Om man jämför er syn på musik idag och den ni hade när ni började syssla med musik, hur har den förändrats? 
- (Lina) Musiken nu är något som är en del av oss på ett annat sätt än när vi började. Från början var det som att vi närmade oss musiken utifrån och nu finns den tydligare inuti oss. Eller så är det för mig i alla fall. Jag behöver inte närma mig den, bara få ut den och göra den till något bra som andra också kan höra.  

- Men kanske är synen på att jobba med musik också lite krassare idag, med tanke på hur klimatet är och bilden av att det är fokus och hårt arbete som gäller är tydligare nu.

Nu när restriktioner och så håller på att släppas, vad saknar ni mest i kulturlivet i Göteborg? 
- Nu när allt börjar rulla igång igen känns det verkligen som att både publik och alla på scenerna längtat och törstat efter liveupplevelsen! Mötet mellan band och publik och magin där det gnistrar. Hoppas verkligen att den törsten får finnas kvar länge och blandas med nyfikenhet på det oväntade. Hoppas att alla kan våga chansa lite mer och även besöka scener och konserter där vi inte helt vet vad vi kan och ska förvänta oss. Ett kulturliv som lever, inte bara scener där de stora arrangörerna styr vad vi ska konsumera utan både och. Kanske kan sakna en undergroundkänsla där vi låter oss överraskas.

Lyssna på singeln här nedan!