fredag 1 maj 2020

Apelsinhänder

Immande himmel över storstadsruschen, jag kysste dig i vimlet med luften. Du fick mörkret att stängas av, tystnaden att slappna av i ett rum fyllt av människor.  

Du var det enda som smakade gott till frukost, apelsinhänder i min säng och en utblommad längtan som fick stå kvar i min kropp. Den fick vissna ifred.

Solen hade så bråttom när den befann sig i oss, så plocka ner molnen, åtminstone ett strå till.  

Ge mig vin, viskningar och en hand över min panna och stryk med fingrarna över åtminstone ett strå till.  

Du lyfte mitt skratt, men släppte min sorg. Den här våren är full av inställda resmål, men hjärtat på väg bort, benen helt stilla.

Solen hade så bråttom när den befann sig i oss, men din hand vägde så lätt under mina kläder så plocka ner molnen, åtminstone ett strå till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar