Immande himmel över storstadsruschen, jag kysste dig i vimlet
med luften. Du fick mörkret att stängas av, tystnaden att slappna av
i ett rum fyllt av människor.
Du var det enda som smakade gott
till frukost, apelsinhänder
i min säng
och en utblommad längtan
som fick stå kvar i min kropp. Den fick vissna ifred.
Solen hade så bråttom när den befann sig i oss, så plocka ner molnen, åtminstone ett strå
till.
Ge mig vin, viskningar och en hand
över min panna och stryk med fingrarna
över åtminstone ett strå till.
Du lyfte mitt skratt, men släppte min sorg. Den här våren är full av inställda resmål, men hjärtat på väg bort, benen helt stilla.
Solen hade så bråttom när den befann sig i oss, men din hand vägde
så lätt under mina kläder
så plocka ner molnen, åtminstone ett strå
till.
