 |
| Foto: Amilia Öhberg Soukri |
Stockholmsbandet KNASH släppte i fredags sin debut-EP. En EP som består av 5 låtar som jag gärna tar med både på dansgolvet och i revolten mot trista normer och förväntningar på hur man ska bete sig. Det låter fantastiskt. Idag gästar de bloggen och berättar om ett musikminne, kopplat till Kate Nash.
Bandnamnet KNASH kom till mest som ett skämt och som en förkortning på Kate Nash vars album Girl Talk förde oss samman. Det var nämligen ett gymnasieprojekt vi startade bandet kring där vi endast spelade hennes låtar. Vi insåg snabbt att vi ville fortsätta spela ihop även efter gymnasiets slut, och att vi inte längre skulle vara ett Kate Nash-coverband utan skriva våra egna låtar. Men namnet KNASH hängde kvar! Det där jäkla namnet, som vi letade alternativ till så länge och som engelskspråkiga personer gärna uttalar som antingen ”Nash” eller ”Könäsh”, när vi rättar att det inte är ett tyst K. Men vi hade liksom blivit KNASH, inget annat passade!
Hursomhelst, det är sällan Kate Nash spelar i Stockholm men för några år sedan spelade hon i Brighton. Vi tyckte det kändes värt att åka dit, hon är ju hela anledningen till att vi finns till alls. Bara för att se vad som hände så skickade vi iväg ett mail till hennes manager och berättade att vi startats tack vare henne och att vi var svinpeppade på att få se henne live. Managern svarade att vi såklart skulle få träffa vår stora förebild!
Vi åkte till Brighton och ställde oss i kön till giget när en av oss fick ett sms att vi skulle gå runt hörnet. Där blev vi insläppta bakom stängslet och fick kliva på turnébussen som tillhörde självaste Kate Nash och lyssna storögt och kärleksfullt i våra nya Kate Nash-tröjor till när hon uttalade KNASH - Könäsh!
/ KNASH
Lyssna på den självbetitlade debut-EP:n här nedan!
