Jag räknade dina ögonfransar, i hemlighet och tog ditt hjärta som pass. Jag reste världen runt. Vi kände utan moln. Vägen genom oss hade fri sikt. Du startade en eld i min kropp, men efter ett tag började du röka dig ut. Ett hjärta som behåller sin karta vill resa vidare. Jag är en buffé av oförrätter, delar av en oros kostcirkel, det är klart att du skulle bli mätt efter ett tag.
Vilken roll har jag i mitt liv när inget annat spelar någon roll?
Lyckan slutade växa. Min sorg är inte väluppfostrad. Den skriker sig tom tills väggarna trycks tillbaka, tills himlen pressat ur sig all färg.
Den skövlade hjärnan på åsikter, måste man ens tycka något om allt hela tiden? Min hjärna och mitt hjärta samarbetar inte så bra i sorg. De är som två främlingar som ska säga hej då till varandra, den ena försöker med en kram och den andra räcker fram handen och så blir allt stelt.
Min sorg är inte väluppfostrad.
Jag önskar dig över min hals igen men just nu dras du åt. Jag behöver dig över min hals igen. Förut var dina känslor länder, nu ser jag dem knappt på kartan. Var du rädd för att brinna inne? Jag vet, jag är bara delar av en oros kostcirkel, det är klart att du skulle bli mätt till slut. Vilken roll har jag i ditt liv när inget annat spelar någon roll?
