lördag 17 november 2018

"Det finaste ljudet som jag vet är ljudet från havet. Att höra bruset och vågorna"

Foto: Privat

Peter Sjöholm har tidigare släppt både synth- och punkskivor. Han är bland annat gitarrist i punkgruppen Gubbjävlers, men i nya projektet Himmelen är det varken punk eller synth som gäller. Det är mestadels instrumentalt och som Peter själv beskriver skivan Lycklig Resa, som hans rehabilitering. Här berättar Peter om livet med sjukdomen SLE, om musiken och om vad som är riktig livskvalitet för honom. 

Du har berättat öppet om din SLE, hur mår du idag? 
- Jag mår bra. Sjukdomen kommer jag aldrig att bli av med. Men tack vare medicinering plus att jag försöker leva hälsosamt lever jag idag ett ganska normalt liv. 

Hur reagerade du när du fick beskedet att du var sjuk? 
- Jag hade förstått under en lång tid att det var något som inte stämde med mig. Jag var obotligt trött och nedstämd. Jag fick hudutslag och ledvärk. Under december 2012 blev jag jättedålig och fick rosfeber. I början av 2013 fick jag träffa en reumatolog som tog massa prover på mig. De ringde från reumatologen på Sahlgrenska någon vecka senare och ville att jag skulle bli inlagd. De misstänkte att jag hade sjukdomen SLE. Jag hade googlat på SLE och läst massa hemska grejer. Jag var helt övertygad om att jag skulle dö. 

Berätta om skivan Lycklig resa! 
- Den blev till i slutet av min sjukskrivning. Jag hade fått reda på att jag hade SLE i hjärnan. Hela 2015 var ett riktigt skitår. Jag fick göra massa cellgiftsbehandlingar och under hösten fick jag dessutom reda på att jag hade en liten stroke i hjärnan. I december började allt sakta vända och precis efter julhelgen var jag ensam hemma och bestämde mig för att spela in låtar på mitt piano i vardagsrummet. När jag väl satte igång så gick det ganska fort. Jag kunde spela in två låtar på en dag. Med tiden blev det många låtar. Sedan blev de liggande som ljudfiler i min dator under ett par år. Nu i våras kom jag på den mest korkade idén att jag skulle släppa alla låtarna på skiva. 



Hur kom det sig att skivan blev, mestadels, instrumental? 
- Från början var det nog inte meningen att det skulle bli någon skiva alls. Jag bara spelade in låtar för att ha något att göra. Min hjärna behövde tränas upp igen. Under nästan två år hade jag varit dålig och inte orkat göra något. Det blev som en form av rehabilitering. Så det var inte så viktigt för mig att sjunga i låtarna. Musiken blev mer som bakgrundsmusik. Som soundtracket till en film. Det är små melodier som blivit över under alla år som jag skrivit musik. Några av låtarna skrev jag redan i tonåren. Till exempel Österlen, Bente och Vårens Första Fjäril. Men två låtar på skivan har sång och text, När fåglarna Sjunger och Godnattvisa. 

- När Fåglarna Sjunger skrev jag när jag trodde att jag skulle dö på sjukhuset. Godnattvisa har jag skrivit till mina barn. De fyller snart 11 och 15 år men jag tyckte att de kunde behöva en godnattvisa i alla fall. 

Vilket är ditt finaste minne, kopplat till din egen musik? 
- Wow! Jag har så mycket fina minnen till min musik. Både synth- och punkminnen. Men rent spontant kommer jag att tänka på när jag spelade i Göteborgs-indiebandet Waterbug på Emmabodafestivalen 1998. Vi hade precis spelat in vår skiva In Between Beast And Freak. Vi spelade ganska sent på kvällen och det ösregnade. Ingen i publiken hade hört låtarna, för de var ju inte släppta ännu. Men de röjde nåt helt hysteriskt. Folk var helt galna. Det var en riktigt magisk kväll. Vi var bäst! Det tyckte både publiken och kritikerna efteråt. 

Vad ser du som viktigast och mest värdefullt i livet? 
- Hade du frågat mig innan jag blev sjuk så hade jag nog svarat att det viktigaste i livet hade varit att resa. Eller att jag skulle slå igenom med min musik. Men idag värdesätter jag helt andra saker. Att äta middag tillsammans med min familj. Att dricka en kopp kaffe på balkongen. Att bada i havet. Det är riktig livskvalitet för mig. 

Vad önskar du att du hade mer tid till? 
- Jag önskar att jag hade haft mer tid med min familj. Speciellt under vardagarna när jag jobbar och barnen går i skolan. Fast jag önskar också att jag hade haft mer tid för min musik. När jag var yngre spelade jag mycket mer. Jag hinner inte det på samma sätt längre. Jag kan verkligen sakna det. Det är bra för själen. Bättre än medicin! 

Vilken textrad beskriver ditt liv bäst just nu? 
- Utav mina egna texter så är det textraden ”Vem har tid att dö när våren sjunger utanför?” från låten När fåglarna sjunger. Annars har jag och min fru haft textraden ”Vårat gäng är bara du och jag. Alla andra kan dra åt helvete” från låten ”Two Man Gang” med Les Big Byrd. Fast vi föredrar Alice B’s tolkning av låten bäst. 

Du har ett eget skivbolag. Hur kom det sig att du valde att starta ett eget? 
- Japp! Computer Killed The RecordStore. Jag startade det när mitt gamla punkband Syster Ingrid skulle släppa sin skiva Punk! 2012. Jag orkade inte jaga skivbolag och tyckte det var lättast att släppa det själv. Under åren har jag även hjälpt en del kompisar att släppa skivor. Bland annat Eddie Wheeler, Obsklassen, Demonen och synthbandet Eurotix. 

Behöver du något speciellt runt dig för att skriva musik? 
- Nej. Egentligen inte. Jag skriver ofta låtarna mitt i vardagen. När jag kör bil, dammsuger eller lagar mat. Det är ett ganska mysigt sätt att skriva musik på. Jag trallar fram melodier som jag gör text till. Låtarna blir ofta väldigt raka och melodiösa då. 

Du har tidigare släppt både punk- och synth-skivor, tänker du annorlunda när du skriver musik i så skilda genrer eller är det samma process? 
- Jag tror faktiskt att jag tänker ganska samma när jag skriver punk och synthmusik. Däremot kanske det blir lite annorlunda när man ska arra låtarna. Punklåtarna ska ju helst gå i tvåtakt eller D-takt. Synthlåtarna ska gärna innehålla lite skruvade synthljud. 

Hur ser du på skivomslagens roll när så mycket musik bara släpps digitalt? 
- Skivomslag är viktiga. De är som konstverk. Jag köper fortfarande mycket LP-skivor. Mest för att det är så vackra omslag. Jag brukar alltid ha någon skiva på väggen som en liten tavla. 

Vilka är dina favoritomslag, topp 3? 
- Jag har alltid varit väldigt förtjust i Pet Shop Boys. Ända sen jag var liten. Både musiken och skivomslagen. Så det får bli en topp 3 med deras skivomslag: 
1. Pet Shop Boys – Domino Dancing (maxisingel) 
2. Pet Shop Boys – Actually (Album) 
3. Pet Shop Boys – Disco (Remix Album) 

Har du någon skiva som betytt lite extra för dig och i så fall vilken? 
- Oj. Svåraste frågan! Jag har jättesvårt att välja någon favoritskiva. Men jag får nog svara Jazz På Svenska med Jan Johansson. En riktig svensk klassiker! Det är förresten från det skivomslaget som jag har snott titeln Lycklig Resa till min skiva. 

Vad skulle du säga att du saknar mest i dagens musik-Sverige? 
- Idag är musiken så välproducerad. Jag skulle vilja ha tillbaka lite mer av den gamla hederliga brötrocken. Lite dålig ljudkvalité. Det får gärna höra när man spelar fel. Det ska inte låta perfekt. Jag älskar det gamla lo-fi-soundet. 

Om du fick resa tillbaka till ett speciellt musik-årtionde, vilket skulle det vara då och varför? 
- 80-talet! Det gjordes mycket bra musik då! Pop, punk, synth med mera. Jag var för ung för att förstå hur bra det var då. Jag hade gärna upplevt det igen i vuxen ålder. 

Till sist, vilket är det finaste ljudet du vet? 
- Haha. En jobbarkompis brukar skicka filmer till mig på Instagram där folk skär i tvålar med kniv så att det knastrar på ett speciellt sätt. Hon tycker att det är avkopplande! Men det finaste ljudet som jag vet är ljudet från havet. Att höra bruset och vågorna. Att överhuvudtaget vara vid havet är avkoppling för mig. Jag älskar dessutom att bada.

Lyssna på Lycklig Resa här nedan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar