onsdag 8 november 2017

"Det är roligare att be någon dra åt helvete med ett leende på läpparna!"

Foto: Jonas Nordin

The Sensitives tredje album Love Songs for Haters släpptes i september. Albumet är ett rått men melodiskt långfinger som låter både högt och bra. Här nedan berättar bandet om skivan, live-anekdoter och om planerna på nytt material på svenska! 

Vad är historien bakom titeln Love Songs for Haters
- För oss är kontraster i musiken extremt viktigt, som när vi rastlöst hoppar från snabb punk till SKA och vidare till rock'n'roll samtidigt som vi, med ett stort leende på våra läppar skriker ur oss all den frustration vi bär på! Allt det här gör oss till lyckligare människor och titeln är helt enkelt förlängning av det! Det är roligare att be någon dra åt helvete med ett leende på läpparna!

De låtar jag fastnade mest för på nya skivan är No control och I wanna riot, vill ni berätta mer om dem?
- No Control är vår hyllning till vår förmåga att kliva utanför vår komfortzon och ständigt lära oss nya saker. Vi besitter alla den förmågan men frågan är om vi tänker bejaka den eller sitta och påstå att vi behöver ännu bättre förutsättningar än de vi redan har för att göra något av den? 

- Du vet när du jobbat jäkligt mycket under en period och sen äntligen får en ledig dag? Det är tidig morgon, skitkallt ute men inne värmer en kopp rykande, svart kaffe och du njuter av att vara ledig medans alla andra går till jobbet. Sen gör du misstaget att slå på Nyhetsmorgon och får höra valfri Sverigedemokrat göra hela landet dummare genom att föreslå egoistiska quick fixes för att lösa komplicerade problem och du vill skicka ut TVn genom fönstret så fort det bara går. I Wanna Riot är den känslan! 

Är det någon låt på albumet som ni känner lite extra för? 
- Drunk As Fuck är en trevlig stänkare som alltid bjuder upp till 90 sekunder av positivt kaos live!

Just Drunk as fuck får mig att tänka på #MeToo-debatten i sociala medier. Vad har ni för tankar kring den debatten? 
- #MeToo känns som en naturlig utveckling av hur män beter sig som skit mot kvinnor i alla år. Ingen nykter person kan vara förvånad över att folk får nog. Bra tycker vi!

Vad tycker ni är det största problemet i samhället idag?
- Den ständiga strävan över att ha en ännu fetare bil att ställa på en ännu mer skyddad garageuppfart utanför ett ännu större hus. Vi upplever att det gör oss själviska och naiva. 

Hur har albumet tagits emot?
- Albumet har tagits emot väldigt väl. Vi spelade en del av låtarna på en turné innan vi släppte albumet och vi märkte ganska väl redan då att låtarna gick hem och att folk gick igång på dem. Vi är själva väldigt nöjda med skivan, så det är otroligt roligt att vi har fått väldigt mycket positiv respons.

Vad var roligast respektive svårast under arbetet med skivan? 
- Vi tog med oss alla prylar, hund och producent ut i en liten stuga på vischan i Dalarna i februari och spelade in skivan där. Vi fick elda för att hålla värmen och promenera längs åkrarna med hunden mellan tagningarna och det var otroligt avslappnat att spela in en så intensiv skiva. Återigen, kontraster! Att arbeta med vår producent Erik Berglund är ett nöje och han lyckas alltid få ur det bästa ur oss. Så själva inspelningen var nog det roligaste! 

- Det enda tråkiga och svåraste var att välja bort låtar. Vi skriver väldigt mycket låtar och allt får helt enkelt inte plats på ett album.

Tänk er att skivan är ett samhälle, vad är det för ett slags samhälle och hur mår människorna i det?
- Det samhället skulle nog se ut som en punk- och hippiefestival med en massa ösiga spelningar, vegansk mat och väldigt lite sömn! Människor mår sjukt bra för stunden men behöver nog några dagar ledigt efter en helg. Love Songs For Haters är intensiv och kräver återhämtning, så väl som skiva som samhälle!

Hur skulle ni säga att processen ser ut, från idé till färdig låt?

- Allt som oftast har Martin skrivit en stomme, därefter följer en väldigt demokratisk process i replokalen där vi provar att spela den på olika sätt i replokalen tills vi känner att vi hittat rätt. Vi testar allt möjligt, dels för att låten ska komma till sin rätt och för att den aldrig ska bli för bekväm. Det ska alltid vara utmanande att spela en The Sensitives-låt! Vi ändrar också fortfarande i gamla låtar när vi spelar live och på så sätt så finns det egentligen ingen färdig process, men kanske också för att vi själva inte ska tröttna på gammalt material. Ett album är bara en dokumentation över hur låtarna lät just då.

Vad får en bra låttext inte sakna?
- Det är så otroligt olika men någon form av nerv och ärlighet måste alltid finnas där. Det finns inget värre än själlösa texter om "the party doesn't start ‘til I walk in" eller "drink all night, sleep all day". Fy fan alltså! En låttext med bra melodi i orden är också skönt, och att texten får en att tänka till, eller bara hajja till!

2016 släppte ni lite två singlar på svenska, finns det planer på mer svenskt material?
- Vi jobbar faktiskt i skrivande stund på mer svenskt material och vi har planer på ett släpp med enbart svenskt material. Det är väldigt roligt och utmanande att skriva på svenska och det finns ett sug utomlands efter texter på svenska. Härom turnén träffade vi ett par i Potsdam som berättade att vår cover på Alina Devecerskis Flytta På Dej gått på repeat under deras husbilssemester trots att de inte förstod ett ord av den.

Vad lyssnar ni själva på? 
- Vi lyssnar (precis som alla band) på väldigt mycket olika musik men Rancid, Against Me!, The Baboon Show och Masshysteri är hörnstenar i vår konsumtion. På senare tid har Knivderby, Lastkaj 14, AJJ, Courtney Barnett, Deap Vally, Beyond Pink och Matriarkatet spelats flitigt i turnébussen. Att Matriarkatet lägger ner är bland det sorgligaste som hänt musik-Sverige. 

Foto: Jonas Nordin

Ni har turnerat runt Europa, har ni någon speciell live-anekdot som ni skulle vilja dela med er av?
- Vi spelade i Estland under en av våra första turnéer när det plötsligt står en polis med en cocker spaniel på scen och skriker i micken och vi funderar vad fan som pågår. Det visar sig att stadens poliskår bestämt sig för att göra en razzia och leta droger mitt under pågående spelning så en massa poliser och en en glad cocker spaniel springer in på klubben och leta runt i 10 minuter, tackar för sig och vi får fullfölja vår spelning. Det är nog det minst effektiva och sunda polisarbete vi någonsin sett!  

Minns ni ert första gig och hur det var? 
- Vårt första gig vi gjorde var på Hemperium i Ulm, södra Tyskland. När vi startade bandet sommaren 2011 bestämde vi oss för att det var just turnerande vi ville hålla på med, så det kändes som en viktig grej att cementera det beslutet i att åka till Tyskland och starta historien där. Det var svettigt, ösigt och hela giget filmades ambitiöst nog av en bekant i Tyskland. När vi ser tillbaka på det giget nu ser vi att mycket har hänt. Vi har lärt oss mycket från då till idag, ca 250 gig senare!

Vad vill ni ge på scen?
- En stund för publiken att vara i nuet. Vi vill ge energi men också ladda oss själva med energi. Vi vill ge en invit att sjunga med, dansa eller bara vara.  

Har ni någon drömspelning om ni själva får välja? 
- De bästa spelningarna är ofta på platser där det är ovanligt att utländska band kommer och spelar. Som i Vilnius, Litauen där vi spelat, och en kan se elden i ögonen på publiken som laddat i flera veckor för vår spelning. Då kan liksom inget gå fel. Det vore fett att åka någonstans i Asien eller Sydamerika där svenska band inte är vardagsmat än. Vi har inte heller spelat på någon riktigt stor festival, med flera tusen i publiken. Det skulle också vara kul att få uppleva. 

Ni kommer från Falun, vad gillar ni mest med stan? 
- Själva staden i sig är kanske inte den bästa, men folket som bor i den gör att det ändå känns som att det är hemma för oss. Ingen av oss är ursprungligen från Falun men vi har hamnat här och det känns rätt. Vi ha ett brett kontaktnät med folk som håller på med musik, kultur och subkulturer. Vi är aktiva i föreningar som försöker göra staden till en bättre plats och känner att det finns så otroligt mycket fantastiska, stöttande och ambitiösa människor som hjälper oss, vilket är ovärderligt för ett band som försöker klara sig utan storbolag och massa cash. 

Hur ser ni på ert debutalbum idag? 
- Som en tidsmaskin, och en dokumentation på tiden som var då. Vi gjorde det bästa vi kunde utefter de förutsättningarna vi hade då, och vi känner oss ändå stolta över det albumet. Även fast vi låter lite annorlunda och kanske har lite mer eftertanke i skapandet och genomförandet så är det en härlig, lite ruffigare version av oss som innehåller en hel del pärlor. Vissa låtar från albumet (High Alone, Sorry That I Fucked It Up med flera) är fortfarande stående låtar på våra setlists idag.

Snart nytt år, vad hoppas ni på av 2018? 
- Vi hoppas på att kunna smacka in våra låtar på svenska så vi kan dela med oss av dem, och att passera 300-sträcket för antal spelningar!

Lyssna på senaste skivan här nedan! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar