"Jag är missnöjd med främlingshatet och allt jävla våld"

Med bara några dagar kvar av året så har vi nu kommit fram till den andra och avslutande delen av denna artikelserie. Här berättar Gustave "Gurra G" Lund och Patrik Arve om vad de är nöjda respektive missnöjda med under året som har gått. Del ett med Mona Hagi och Sara Abdollahi går att läsa här. 

Gustave Lund, Musiker

- Mest nöjd är jag med att vi i Just D lyckades knåpa ihop en så bra platta som vi faktiskt gjorde och att den lät ungefär som jag hade tänkt mig. Lite missnöjd är jag över att inte vår en timme långa raplåt fick större uppmärksamhet i media. Det är ju på alla sätt faktiskt en rätt magnifik bedrift som ingen förut har gjort.

- Politiskt är jag nöjd med att vi fick en ny regering i valet och mest missnöjd är jag med att allt de har företagit sig sen de kom till makten har varit en smärre katastrof. På nåt märkligt vis misslyckas socialdemokratin att rulla in bollen i öppet mål i stort sett varenda gång de får en chans.

Foto: Sara McKey

Patrik Arve, Musiker

- Jag är nöjd med Elon Musks Tesla energy för hemmet. 

- Jag är missnöjd med köttkonsumtionen, miljökatastrofer, främlingshatet, resistenta bakterier och allt jävla våld. 

En kan följa Gustave Lund på Twitter här och följa Patrik Arve och Teddybears på Facebook här. 

"Medan jag kämpade med körkortet stod världen i brand"

Ett passerat år leder alltid till fler insikter. Vad jag själv har lärt mig i år är hur makt så enkelt kan förändra människors grundvärderingar. Makt för maktens skull är något destruktivt och utan grundvärderingarna så blir makten i sig ganska meningslös, i min mening. Två andra som funderat över hur deras år har varit, på ett politiskt och ett personligt plan är Mona Hagi och Sara Abdollahi. Jag frågade dem vad de själva är mest nöjda respektive mest missnöjda med under året. 

Mona Hagi, Grön Ungdom 

- 2015 har varit ett händelserikt år, på bra och dåliga sätt. För mig personligen har det varit ett år där jag blivit lagligt vuxen, ett år där jag både format nya relationer och bränt gamla broar men framförallt har det varit ytterligare ett år som jag blivit påmind om just hur jävla privilegierad jag är. För medan jag blev arton, medan jag kämpade med körkortet och medan jag oroade mig över biologirapporten stod världen i brand. Beväpnade konflikter, klimatförändringar och ekonomiska kriser satte människor i rörelse och de länder som kan, de länder som ska hjälpa till svarade med att stärka sina gränser. Sverige var för många flyktingar deras sista chans till trygghet, sen kom hösten 2015 då antalet flyktingar som tog sig till vårt land slog rekord. Därefter förändrades allt, man började tala om en systemkollaps för att det i vissa kommuner saknades bostäder och personal, man började misstänkliggöra flyktingar genom att införa medicinska åldersbestämningar och man började framförallt prata om flyktingar som något annat än det de är, människor. 

- Som skrivet ovan har det hänt mycket dåligt under 2015, men det som påverkat mig allra mest är att Sverige, tidigare den starkaste rösten för en öppen och human migrationspolitik i EU, nu gjort en kovändning och satsar på en vidrig signalpolitik som ämnar åt att hålla asylsökanden från vårt land.

- Det har dock hänt mycket bra saker under det snart gångna året, bara för några dagar sen avslutades klimatkonferensen i Paris där hundratals delegater lyckades komma överens om ett nytt klimatavtal. Detta är en stark signal från världens ledare som visar på att de är redo att agera och detta avtal är främst resultatet av flera års kamp. Den internationella miljörörelsen har kämpat och hållit ihop trots flera misslyckade klimatkonferenser, denna seger tillhör dem och oss förstås som nu kanske kan skicka vidare en välmående planet till kommande generationer. 

Foto: Patrick Miller

Sara Abdollahi, Chefredaktör för Tidskriften Författaren

- Politiskt är jag nöjd med uppslutningen och mobiliseringen för människor på flykt. Men jag är missnöjd över flera saker. Jag är missnöjd med att politiker och makthavare istället för att ta ansvar skapar kaos och inte tar ansvar. Att klassklyftorna ökar. Och att vår tid helt enkelt är ur led.

- Privat är jag nöjd med att vi till slut har skaffat en ordentlig lampa till sovrummet efter att ha spenderat de senaste sex åren i mer eller mindre mörker. Att min mobil blev snodd och jag har nu varit utan den i 12 veckor. Sömnen, mina rutiner och livet har i allmänhet påverkats positivt av det. Sen är jag nöjd att Kultwatch fick beviljat kulturtidskriftstöd. Kan inte säga hur mycket det betyder på så många olika plan.

En kan följa Mona och Sara på Twitter här och här.  

Nästan allt återstår

Jag låter ljuset smugglas över gränsen 

mörkret kan stå vid sidan 

av våra tankar och banka 

nästan hela ljuset återstår att brinna

utanför gnager fåglar på molnen i deras väg 

vart de för bitarna 

de tuggat av 

vet jag inte 

nästan hela himlen återstår för dem att flyga 

du ligger bredvid mig 

inget kan mäta avstånd 

som längtan 

och ett hjärta som aldrig 

slutar växa

nästan hela livet återstår att leva 

vi ska bygga hopp

vi ska springa ikapp våra barn i skogen 

vi ska smuggla ljus över gränsen 

nästan allt återstår att göra

"Alla normer som präglar samhället präglar också musikbranschen"

Foto: Press

Fina bandet Konflikten som släppte sin första singel Sista du får i somras har skapat en egen julkalender på Facebook, nämligen en Brudkalender. Bandet skriver själva "Bakom decembers 24 luckor gömmer sig några av våra stora inspiratörer och framtidshopp. I julklapp önskar vi oss nämligen en mer jämställd musikbransch där vi kvinnor inte ställs emot varandra utan har varandras ryggar a la äkta systerskap. Dessutom har vi som nyårslöfte att kämpa för det."
Jag passade på att fråga Konflikten om normer och om feminism. 

Hur fick ni ert feministiska uppvaknande?
- Egentligen har det nog varit en ganska successiv process för oss alla. Vi har alla genom åren, redan från barndomen, upplevt och erfarit kommentarer och situationer på grund av vårt kön som har känts fel och skavt i en, men en har kanske inte förstått vad de berott på. Kommentarer om vikt, sammanhang där en förväntats ta större ansvar än jämnåriga, eller för all del äldre killar, den gamla godingen “han är säkert kär i dig” när en blivit illa behandlad av en kille osv, osv. Tillslut blir ju ett plus ett två. När en fått den insikten och ser världen ur det perspektivet går det som bekant inte att bortse från. Det är väl egentligen “uppvaknandet”.

Vilka normer tycker ni präglar den svenska musikscenen idag? 

- Alla normer som präglar samhället präglar också musikbranschen, det är verkligen inte en egen värld. Var och en tar med sig sina erfarenheter och vanor in i yrket, vare sig det är medvetet eller inte. Att vara kvinna i musikbranschen är helt enkelt som att vara kvinna. Att vara rasifierad kvinna i musikbranschen är antagligen som att vara rasifierad kvinna. Detsamma för homosexuella, transpersoner, normbrytande funktionspersoner, män osv. Det går helt enkelt hand i hand.

Följ gärna Konfliktens Brudkalender här.