måndag 9 november 2015

"Allt måste ifrågasättas, annars är vi robotar"

Foto: Linda Rehlin 

Sandra Vilppala är uppväxt i Köping men bor numera i Stockholm. I tio år har Sandras stämma hörts i Fröken Underbar, men i dagarna släpps hennes solodebut Rista forever i hennes hjärta. Ett album om kärlek och om att kliva utanför normen. Det sistnämnda är inte särskilt enkelt alltid, men det är samtidigt något vi behöver för att förändra samhället i stort. Rista forever i hennes hjärta är en utmärkt skiva att bryta normer till. Nedan berättar Sandra om just normer, om den nya skivan och om att hon hittat den stora kärleken. 

Vad är du mest nöjd med när det gäller skivan? 
- Att min idé var genomförbar och att den höll hela vägen. Och att resultatet blev bättre i verkligheten! Det var helt pga. mitt och producenten Christoffer Roths fina samarbete.

Mycket av skivan handlar om att du hittat den stora kärleken, vilket blev ett sorts uppvaknande. Vill du berätta mer om det?
- Själva uppvaknandet handlar om att fram till för 2 år sen så identifierade jag mig som hetero, då jag plötsligt blev tokkär i en tjej. Allt vältes omkull och föll på plats samtidigt. Jag levde då med mitt barns pappa, vilket såklart gjorde hela grejen enorm. Trots skuld och sorg så var det väldigt tydligt för mig, det fanns inget annat än att bryta sönder för att bygga något helt. 

Blir det någon turné i samband med skivan? 
- Det blir en del spridda spelningar men ingen sammansatt turné.

Jag föll för låten Hästar, gillar kämpaglöden i den. Vill du berätta mer om den texten?
- När det blev bestämt att jag skulle spela in ett soloalbum tänkte jag att "Om jag ska släppa en soloplatta måste den där feministiska kamplåten jag velat skriva i flera år vara med." Jag hade inte hittat någon ingång tidigare, det är ju lite riskfyllt att skriva politiskt, det är lätt att det blir plakatpop liksom. Men plötsligt såg jag galopperande hästar i slowmotion framför mig, med löddriga mankar och uppspärrade näsborrar som aldrig slutar springa. En enorm kraft och övertygelse. En halvtimme senare var låten klar.

Läste att du själv haft häst och att det finns en fin historia bakom. Vill du berätta om den? 
- Jag älskade hästar hämningslöst när jag var barn. Hängde jämt i stall. I ett stall jag var i fanns en häst som ingen verkade bry sig om. Det var en alkoholist som ägde den och som bara var i stallet mellan fyllorna. Jag var 12 år och började ta hand om hästen som hette John Ross, men jag kallade honom för Rossen. Rossen var ett 4-årigt arabiskt fullblod, i stort sett oinriden och med ett galet temperament. Jag drog ut i skogen och tänkte att han skulle få springa sig trött. Det blev fullständiga vansinnesturer nästan varje dag, i flera år. Och Rossen blev aldrig trött.

På din skiva sjunger du ”Jag är född i kaos, jag har växt upp i kaos” Hur tror du att din uppväxt har påverkat dig i långa loppet? 
- Om en växer upp i kaos nästan helt utan ramar, i mitt fall i en missbrukarmiljö, så sitter det mesta löst. Den otryggheten följer med för alltid, tror jag. Det bygger också en stark överlevare som klarar sig själv.

Hur känner du kring Köping idag? 
- Jag är ganska cool med Köping. Det är numera en avlägsen småstad, Stockholm är hemma för mig.

Tror du att det hade varit enklare för dig att växa upp i en större stad? 
- Det är svårt att veta. Jag är dock väldigt kritisk till mentaliteten i en småstad, det blir instängt. I en större stad finns fler möjligheter att hitta sitt sammanhang och sin grej.

Du har beskrivit att det innebär mycket motstånd att kliva utanför normen. Varför tror du att många är så rädda för att tänka normbrytande?
- Vi lär oss att tänka normativt, blir matade med könsroller, sexualitet, att äta kött osv. från dag ett. Om vi tror att det är sant blir det väldigt läskigt när det ruckas. Men det är bara en process, allt måste ifrågasättas, annars är vi amöbor och robotar.

Vilka normer tycker du präglar musikscenen i Sverige? 
- Mansnormen. Det blir bättre hela tiden men det krävs mycket. Ingenting serveras och vill en tjej ta en annan plats än den givna – framför mikrofonen – så måste hon vara så sjukt mycket bättre än snubbarna för att få samma respekt. 

Vilka samhällsfrågor tycker du borde uppmärksammas mer?
- Det är så många... Det som är mest brinnande nu är såklart flyktingkrisen och hur vi ska kunna hjälpa på bästa sätt. Att Sverigedemokraterna får härja fritt och få folk att tro att de sitter på lösningen är helt sinnesrubbat. Där måste regering och media ta sitt ansvar, ta debatten.

Vad händer med Fröken underbar nu? 
- Jag har tryckt på paus nu. Sen får vi se!

Vad sysselsätter du dig med när du har helt lediga dagar?
- Försöker göra ingenting med lediga dagar, de är så få; Äta långfrukost, lyssna på naturen, dricka vin till lunch, tänka långa tankar, sitta och glo på en fluga på fönstret. Länge.

Såhär i slutet av året, vad ser du mest fram emot under 2016? 
- Det ska bli intressant att se var albumet tar vägen; dör det eller flyger det högt?

Besök Sandras Facebook-sida här. Rista forever i hennes hjärta släpps den 12 november. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar