onsdag 25 februari 2015

Att hålla läpparna kysselsatta

För några minuter sedan så tänkte jag att jag kommer bli lycklig under det här året, men fy vad ung och naiv jag var när jag tänkte det! Jag önskar att jag kunde få tiden på fötter och istället för att följa olika destruktiva normer kring arbete och tid som i längden bryter ned en, sätta mig och fundera över vad jag själv mår bäst av, och jag ska verkligen kämpa för att jag aldrig någonsin hittar svaret på den funderingen i min plånbok. Kanske hittar jag svaret i jackfickan, där jag vill ha dina händer eller i hjärtat, där jag vill brottas med ditt hjärtas slag. 

Istället för att hålla oron sysselsatt vill jag hålla läpparna kysselsatta. Om jag någon gång har ett förhållande igen önskar jag att kärleken låter bli att ta flera varv genom hjärnan. Oro och grubbel undanbedes vänligt men bestämt. Det är svårt att kombinera en frågvis hjärna och en lågvis känsla, men hjärtat ligger stilla och tyst under huden och väntar på dig. Det vill inte ha några inställda resmål.

2 kommentarer:

  1. För några veckor sedan var jag fylld med energi, hoppfull och såg med glädje in mot framtiden. Så naivt och i nuet. Sedan lät jag andra normer ta över och trycka ned mig. Jag önskar jag kunde fylla min själ med ett starkare lila stormskydd som inte bryts ned av andras negativa energier. Jag vill inte att resan ständigt ska stoppas av oro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, fina du. Jag hoppas du kommer tillbaka till det där så att du återigen är fylld av massa energi och ser med glädje på framtiden. Jag vet hur enkelt det är att så massa oro över känslornas fält, jag är själv orolig av naturen. Jag vet inte riktigt hur en slutar att oroa sig, även om jag önskar att jag visste. Varm kram till dig!

      Radera