fredag 18 juli 2014

Hur blir kroppen fri från att straffas?

Det är inte alltid vi får gå runt som människor, bete oss som människor, visa oss som människor. Alla har rätt till sin egen kropp. Det får inte tummas på. Ändå blir det ofta så. Fotograferar en sig på ett speciellt sätt, står på ett speciellt sätt, har på sig särskilda kläder, framhäver eller döljer något på kroppen så får en inte sällan nedlåtande kommentarer. Helt plötsligt är det inte bara en människa som står där, utan en ses som allmän egendom. Beter en sig på ett speciellt sätt eller klär sig på ett speciellt sätt så får även det ofta konsekvenser. Hur blir kroppen fri från att straffas för att den på något sätt stör människors världsbild? Har kroppen några skyldigheter? Jag vet att både din och min är full av rättigheter. 

Ett citat lyder ”Val är aldrig fria om man bestraffas när man väljer fel", kroppar är aldrig fria om de bestraffas för att de ser ut på andra sätt än normen, kroppar är aldrig fria så länge de så enkelt blir allmän egendom. Kroppar är aldrig fria så länge andra människor vill låsa in dem och ändra på dem på olika sätt. Hur fri är en kropp om den hela tiden styrs av någon annans åsikter? Om den kommenteras, allmäneras, definieras och synas från tå till topp. När kroppen blir en debatt snarare än just en kropp. En som råkat ut för detta är förra skidstjärnan Anja Pärson. Ofta handlade människors kommentarer om hennes vikt, utseende och sexuella läggning. De ville hellre diskutera Anjas rumpa än hennes framgångar på skidorna. Yta framför funktion. Jag har kvinnliga kompisar som fått höra ”ni får ju tänka på hur ni klär er”. Klädseln blir något en ska tänka på, och gör en inte det så får en räkna med konsekvenser. Den där synen som säger ”de är slampor och får skylla sig själva'' finns fortfarande kvar. Det är oroväckande.  

Många anser att kvinnor som bär exempelvis slöja är förtryckta och att vi i Sverige är så mycket bättre, sedan blir en kvinna med en kort kjol våldtagen och anses få skylla sig själv. Det är egentligen samma synsätt, vill en kvinna klä sig hur som helst få hon ta konsekvenserna av det. Sen kan vi stå där och säga att vi vill kontrollera andras kläder, men för deras egen skull. För vi ser ju hur förtryckta och passiva de är.

Jag oroar mig ibland för hur min kropp ser ut. Det kan handla om kroppsbehåring eller att jag exempelvis känner mig för liten. Vill jag påverka det jag kan påverka och varför vill jag i så fall det? Blir jag mer omtyckt om jag tar bort något som finns där naturligt och varför blir jag i så fall det? Det är lätt att bestraffas för hur en ser ut och även för hur en inte ser ut. Ska en gå runt med allas världsbilder om hur en människa bör ser ut så blir det trångt i kroppen. Jag vill spegla mig i min världsbild och jag vill att andra ska få spegla sig i sin. Det viktiga är inte vad din kropp säger till andra utan vad den säger till dig själv. Din kropp känner dig bäst och du känner din egen kropp bäst. 

Jag minns att jag brukade väga mig efter klassfester på mellanstadiet. Hade jag äntligen ätit tillräckligt med chips för att gå upp i vikt? Nej, inte det. Det finns statistik på att var fjärde sjuåring vill banta och att många barn oroar sig över att ha fel kläder på sig. Det har dem så klart inte, men fel förväntningar har de på sig, och de blir allt fler. Det handlar egentligen bara om att kroppen är ens egen och att en får ta hand om den på det sätt en själv vill. Fylla den med det en vill, njuta av den på det sätt en vill. Rättigheter är något en har eller ska få, inget en någonsin ska förlora. En ska aldrig kunna förlora rätten över sin kropp. Utseendet spelar roll men det jag vill att alla ska förstå är att det egentligen inte gör det. Det är den insikten vi behöver nå. Där kroppar inte handlar om vad som är perfekt respektive inte perfekt, osunt respektive sunt. Där vi inte bedöms i hur eller varför vi ser ut, utan i hur vi bemöter varandra. 

3 kommentarer:

  1. Så jävla bra och viktig text. Du sätter ord på mina tankar. Tack.

    SvaraRadera
  2. Så otroligt bra text.
    Jag blev berörd på djupet. Har råkat ut för hemska saker som gäller kroppen och känner att kroppen är inte min. Kroppen jag borde kalla min är smutsad. Jag vill vara fri utan kropp men ändå känna och leva.

    SvaraRadera