I din mage blommar människor
men i sjöar och på marken blommar gifter och bensin
här gror kyla och fördomar om de som tvingas fly för sitt liv
och folk blir upprörda över de som tar ett feministiskt initiativ
och vi vill agera men står tysta och godkänner
han kommenterar ”det här var ju trist, men kan vi prata om männen?”
en vanlig reaktion på ett samhällsproblem
ska vi verkligen behöva ändra hela vårt system?
här får ditt hjärta, ditt kön, din kropp och din klass avslag
det är svårt att vara människa och vara svensk nog
smal nog, snygg nog och ens människa nog
jag läser tidningen och det viktigaste är tydligen
att vara riktig men vad är riktig nog?
räcker det inte att ha hud och forsande blod?
människor tvingas banta ner sitt kön och ta mindre plats
själen ligger nedslagen och hjärtat slår avslaget
vi sparkar fingrar vidare innan de hunnit nå fram
hellre döma än ge en ärlig chans
så jag söker ett nytt land där inget hjärta byter håll
och där ingen behöver gömma sig under jord
där kärleken finns i större utsträckning än en tror
för här är själen något som ska sväljas snabbt
annars ska den säljas ut
eller ännu hellre bytas ut direkt
mot något skinande perfekt
med rak figur och en vilja som springer över lik
en reklam som mättar folk utan aptit
när vi reser till våra kära så ropas förseningarna ut efter varje station
och på sjukhusen ropas förseningarna ut inför varje operation
det ska kosta att vara frisk
och stå kroppen dyrt om den misslyckas
en ska leva och älska på egen risk
och många fina människor vi möter
försöker vi nå fram till
men vi möts utav kyla och cyniska meningslösheter
men jag älskar de som försöker
de som ser kärleken genom dimman
och tar vägen genom hjärtat inför varje beslut
de som väljer att kämpa istället för att byta ut
de som väljer att ge istället för att sälja ut
de som inte låter hjärtat luta sig tillbaka på något de har älskat tidigare
de som inte älskar kortsiktigt och snabbt och
flyr när det hettar till för att det är smidigare
det är trots allt fler tillhettade världar och känslor vi behöver
fler människor som är för mycket
som bryr sig för mycket och som älskar för mycket
jag söker ett nytt land där vi alla stannar upp i varandra
där vi tillsammans lagar det som bryts samman
släpp fram människor i din inre kö och släpp fram rynkor i ditt ansikte
för varje människa som fått uppleva dig ännu en dag
släpp fram utseendet utan press och läk hjärtat utan stress
det är inte hopplöst fastän det kan kännas så
så låt oss jaga möjligheter och låt oss stanna upp i varandra
låt oss tillsammans laga det som brutit samman
