 |
| Foto: Lia Jacobi |
Den klassiska punkgruppen Vacum bildades i Sundsvall redan 1979 och blev sedermera som ett handslag mellan punken och synth- och new wave-scenen. Jag minns kvällar under uppväxten i Linsdal då jag låg i sängen och varvade Strebers Betongbarn med Vacums Älskar, älskar inte. Det var fina tider det. Nu är gruppen, som idag består av Mats Hammerman, Patrik Högl, Anders Olsson och Stephan Segermark, tillbaka med singeln Bensin och låtsaspengar. I oktober kommer albumet Dum Dum Tiden. Jag är så glad att Vacum återigen andas och på nya singeln fortfarande låter så nyfikna och laddade. Idag pratar jag med Mats om karriären, nya singeln och om Punksvall.
- Faktiskt helt fantastiskt. Det har varit en otrolig resa detta som tagit två år. Vi startade verkligen på noll och träffades i studion för att kanske skriva en låt eller två men det blev ett album. Vi är glada och stolta över att första låten äntligen är ute. Den första låten vi skrev.
Vacum har ofta beskrivits som en brygga mellan punk och den framväxande svenska synth- och new wave-scenen. Kände ni själva där och då att ni höll på att skapa något nytt eller var det mest ett naturligt steg för er?
- Det var nog ganska naturligt. Cathrine som började spela med oss som trummis och sedan bytte till synt och skrev mycket av material i början var ju inne på mycket synt och bildade senare Dockhuset som ju var ett väldigt tidigt synthband. Så det var ingen genomtänkt plan utan mer ju mer hon tog del i låtskrivandet desto syntigare blev det och när hon lämnade och Magnus Lindh tog över synten och låtskrivandet så fortsatt det att utvecklas åt det hållet.
Punksvall-scenen har nästan fått mytisk status i efterhand. Vad minns ni starkast från den tiden i Sundsvall, både musikaliskt och mänskligt?
- Det var nog kamratskapet och entusiasmen. Vi var typ 100-150 personer som spelade i band och gick på varandras konserter och triggade varandra och stöttade varandra. Väldigt kreativt och alla växte fort musikaliskt.
- Sundsvall var rätt isolerat i början så det hade stor betydelse att några gjorde skivor och spelade utanför stan och tipsade och visade vägen för de andra. Sedan är ju huvudet fullt av magiska konserter och ögonblick. Men Massmedia arrangerade de första spelningarna och som var först att göra singlar var ju en otrolig inspiration till oss andra. Så deras spelningar sitter nog mest i minnet.
Era tidiga singlar och första LP:n har blivit riktiga kult- och samlarobjekt. Hur känns det att musik ni gjorde för över 40 år sedan fortfarande betyder så mycket för människor idag?
- Jag har haft lite kluvet förhållande till de tidigaste inspelningarna men när Punksvall-CD:n blev Grammisnominerad så kom stoltheten. Och nu kan jag vara stolt över hur udda och eget det låter. Vi hittar ju fans lite här och där både i Japan och USA och Kroatien. Så det är ju hedrande.
När ni gjorde Korståg gick ni tillbaka till punkrötterna. Nu beskriver ni istället hur det nya albumet rör sig mellan både postpunk och punk. Vad tycker ni själva är mest "Vacum" i soundet 2026?
- Jag har nog för dåligt med distans för att säga hur vi låter nu. Men vi var ju ett band som tragglande fram och jammade fram låtarna i replokalen och nu kändes det som att vi hittade tillbaka till den där speciella energin där alla är med och bidrar och testar sig fram och inspelningen bjöd på sådana magiska ögonblick man så ofta letar efter - när allt helt plötsligt stämmer. Så det är ganska olika låtar på plattan då vi liksom har gått den väg låtarna dragit iväg oss utan att ha någon tanke på sound eller helhet. Vilket gör att låtarna nog är det bästa vi gjort. Vi har släppt sargen och bara gett oss hän.
Det låter som att arbetet med Dum Dum Tiden började väldigt spontant i Nevo Studios. Vad var det som hände där som gjorde att kreativiteten plötsligt exploderade?
- Jag tror det var just det att vi släppte sargen om hur Vacum skulle kunna låta. Att vi inte kände att vi hade någon slags arv att förvalta utan att det lika gärna skulle kunna bli en countryplatta om det var så vi ville att det skulle bli.
Anders beskrev det som "en stor julafton" när Mats och Stephan började leverera nytt material. Hur såg den dynamiken ut i replokalen och hur märkte ni att ni verkligen hade hittat tillbaka till varandra?
- De första två låtarna skrev vi helt i studion och gemensamt. De övriga gjorde jag och Stephan enkla demos på och testade på Anders och Patrik som varenda gång var ohemult entusiastiska och fulla av idéer till förbättringar så det peppade oss ännu mer. Sedan träffades vi fem dagar i studion i Sundsvall och repade in, skrev om och arrangerade upp låtarna tillsammans.
- Sedan har Stephan gjort ett jättejobb med att producera upp det hela och mixa det hela så hans bakgrund som tekniker har gjort att det blivit otroligt lättjobbat. Vi har varit helt själva i studion där Stephan suttit vid mixerbordet och spelat gitarr och spelat in samtidigt.
- Sedan har vi haft förmånen att få jobba med ett helt gäng superbegåvade sångerskor på plattan så det ska bli spännande att få presentera fler låtar med dessa. På singeln har vi ju hårt rockande Marina Ammouri på stenhård kör.
Bensin och låtsaspengar beskrivs som fylld av "lagrad gubbilska och förträngd spelglädje". Hur mycket humor finns det i den formuleringen och hur mycket är helt sant?
- Det är nog rätt mycket humor i det. Men även ren och skär spelglädje och lyckan att vi fortfarande kan få ihop det som ett gäng gubbar. Vi var nog lite förvånade själva över hur det blev.
Ni har nu varit en del av svensk musikhistoria i flera olika epoker från postpunkens framväxt till dagens revival-våg. Vad hoppas ni att nya lyssnare ska känna när de hör Vacum för första gången 2026?
- Att gubbarna nog inte är så gamla som de ser ut. Någonstans inne i dessa gubbkroppar finns det något annat…
- Skämt åsido så hoppas vi att vi kan tillföra något och inspirera som band före oss gjorde till oss…
Lyssna på nya singeln här och kolla in musikvideon, regisserad av Damón Zurawski.
