Daniel (Sverrir Gudnason) är en fastighetsmäklare med höga karriärambitioner. Han har även en relation med chefens fru Marie, som spelas av Helena af Sandeberg. Med champagne och lyxig mat far de iväg till en vackert belägen villa som Daniel fått i uppdrag att sälja. Helgen blir dock inte så romantisk och erotisk som de hade hoppats på. Den polske hantverkaren George (Andrzej Chyra) dyker upp och vägrar lämna paret ifred. Han iakttar dem, tar sig friheter och beter sig obehagligt. Daniel och Marie å andra sidan ter sig inte helt sympatiska heller, dels är båda otrogna och dels verkar Daniel mest bry sig om att putsa sin fina kant än finare. På andra sidan, den han föraktar, finns de smutsiga låginkomsttagarna, de jävla polackerna. Det är svårt att förstå vad de två ser i varandra, även om Daniel verkar se Marie som en del av hans karriärambitioner. För att älska varandra, vilket de påstår att de gör, så verkar de inte känna varandra speciellt bra. Det mesta verkar handla om Daniels jobb och om sex.
Alla filmer behöver inte ha varsin sida, en man håller på och en man vill strypa blodflödet till. Däremot blir det problem när publiken förväntas sympatisera med en speciell sida som inte heller den ter sig särskilt sympatisk. Man bryr sig inte riktigt om hur det går för någon som man inte kan sympatisera med, som känns så långt ifrån en själv. Just Mörkt vatten hade behövt ett par som värderar varandra högre än karriären. Ett annat problem med filmen är att regissören Rafael Edholm tagit sig an psykopatthriller-genren som om ingen varit där tidigare, som om det inte redan fanns en Farlig Förbindelse eller en Funny Games. Klichéerna är många, huvudpersonerna gör dumma och ologiska val och dialogen är ofta ganska fånig. Man bör veta sin historia innan man väljer att berätta den igen.
Nu är inte filmen rakt igenom dålig, fotot av Peter Mokrosinski är bitvis väldigt vackert och filmen är rakt igenom ganska spännande, även om den inte bjuder på några större överraskningar. Det bjuds även på en del kritik mot det materiella samhället. Skådespelarna gör vad de kan med sina repliker även om just själva värmen som behövs mellan paret märks mer i sexscenerna än i deras samtal med varandra. Hela tiden finns rädslan, främst hos Daniel, för att relationen ska avslöjas, vem har mest att vinna, mer att förlora? Är det största problemet hantverkaren George eller själva otroheten och dess konsekvenser? Hänger otroheten och Georges motvilja att lämna dem ifred ihop?
Mörkt vatten är en lite för ytlig historia, där människorna inte tillåts att utvecklas. Ena stunden är det sexscener, andra stunden dyker George upp, och så fortsätter det en bra bit in i filmen. Kanske hade filmen tjänat på att vara lite längre, nu är den slut redan efter 80 minuter.
Mörkt vatten skildrar en ytlig tomhet, ett otrohetsdrama där överklass möter arbetarklass. Själen skriker men det dricks champagne i fina miljöer. Själv sitter jag och saknar sympatin i den vackra fasaden.
