 |
| Foto: Isabel Evers |
När jag lyssnar på 27-årige Emanuel Blume så tänker jag på allt från Stefan Sundström till Cirkus Miramar. Det är politisk pop som gränsar till visa, mjuka melodier, ärliga texter. Delar man ut en hård smäll i ett mjukt sammanhang, så tar smällen hårdare. Emanuel lyckas. Just Cirkus Miramar var förband till Emanuel på Studenternas Hus i Göteborg tidigare i vår. Emanuel själv växte upp på Tjörn men bor sedan några år tillbaka här i Göteborg.
I mars släpptes senaste skivan Inte riktigt än.
Vad kan du berätta om Inte riktigt än? Vad ville du få fram med skivan?
- Den är resultatet av två års hårt arbete. Hade riktigt förstått hur mycket slit det skulle innebära att göra en skiva "på riktigt". Men jag är väldigt nöjd och det har varit jättekul att jobba fram den! Vad jag ville få fram med den är en bra fråga, i en tid när det görs skivor högt och lågt och vi har så mycket musik omkring oss att vi nästan spyr. Jag antar att jag vill säga något med den, och att just det inte sagts förut. Något som gör det värt att försöka bryta sig in i bruset.
Hur kommer det sig att du började skriva från början?
- För att jag hade bra lärare, föräldrar och andra människor som uppmuntrade mig, skulle jag tro. Har skrivit sånger, dikter och berättelser när jag var liten. Det mesta riktigt dåligt, men tack vare att folk ändå sa att det var bra så orkade jag fortsätta tillräckligt länge för att det faktiskt skulle bli bra på riktigt. Det är jag glad över!
Var känner du att du vill nå med din musik?
- Det är också en bra fråga. För tio år sedan när jag började spela ute såg jag mig som en samhällsomstörtande revolutionär med sången som vapen, med uppdrag att öppna lyssnarnas ögon. Hade precis upptäckt proggmusiken och var helt hänförd över världen som öppnade sig. Kamp! Solidaritet! Mening i livet! Och jag är nog kvar i det. Fast jag skriker inte längre, och jag försöker inte trycka ner budskap i halsen på folk. Jag tror budskap i musik blir både roligare, vackrare och lättare att ta in om man inte tvingar dem på publiken utan låter publiken själv ta det till sig.
Hur tror du att uppväxten på Tjörn har påverkat dig som människa?
- Haha, det kan jag inte svara på! Men eftersom jag bor i en stad nu känns det bra att ha med sig landsbygdsperspektivet. Man fastnar lätt i ett sätt att se om man lever hela sitt liv i samma miljö.
Började du intressera dig för politiska frågor tidigt?
- I femtonårsåldern var det nog.
Vad väckte ditt engagemang från början?
- De första frågorna var nog kärnkraften och djurrättsfrågor. Jag träffade folk som kunde mycket och var engagerade, och blev helt såld.
Ser du dig lite som en nutida proggare?
- Absolut. Men inte bara.
Vad inspirerar dig förutom ditt samhällsengagemang?
- Mycket relationer. Alla sorters relationer.
Du jobbar även för Naturskyddsföreningen. Vad gör du där?
- Jag jobbar med miljömärkningen Bra Miljöval. Just mitt jobb går ut på miljömärkning av el och värme. För att göra en lång historia kort, så försöker jag få el- och värmeproduktionen i Sverige att bli mer hållbar, se till att vattenkraftverk inte torrlägger och dödar vattendrag, att biokraftverk inte eldar hotad skog och att vindkraft inte står i känsliga fågelområden. Och att kärnkraft och fossila bränslen helt fasas ut såklart.
Vad tror du att man måste göra för att kunna väcka fler människors intresse för miljön?
- Kanske att få folk att förstå att det egentligen inte finns något som heter miljöfrågor. Miljön är inget eget område som man kan vara intresserad av eller inte. Miljön är allt som får oss att kunna leva våra liv, och den skiter i om vi är intresserade av den eller inte. Människor idag lever ett liv så många led ifrån de grundläggande system som gör att vi kan leva våra liv.
- Kanske att få folk att förstå att det egentligen inte finns något som heter miljöfrågor. Miljön är inget eget område som man kan vara intresserad av eller inte. Miljön är allt som får oss att kunna leva våra liv, och den skiter i om vi är intresserade av den eller inte. Människor idag lever ett liv så många led ifrån de grundläggande system som gör att vi kan leva våra liv.
- Vi ser inte grisarna som föds upp i miljöer som får Auschwitz att likna Skara Sommarland. Vi ser inte regnskogarna som bränns ner för att kunna odla kraftfodret som får grisarna att växa snabbt och sänka våra matpriser. Vi ser inte de torrlagda älvarna, urangruvorna, fattigdomen, prostitutionen och lidandet som blir effekten av vårt sätt att leva. Och då har jag inte ens kommit i på klimatdilemmat... Jag tror att allt det där måste komma närmare. Vi måste skapa en känslomässig koppling mellan våra stadsjeepar, platt-TV:ar och flintastekar, och allt det där jag precis radade upp. Hur nu det ska gå till. Men jag tror det är närmaste vägen.
Vad tycker du vi i Göteborg kan göra för att förbättra närmiljön?
- Oj, nu blir vi konkreta här! Snackar vi närmiljö skulle jag säga att bilåkandet är en stor grej. Det påverkar luftkvaliteten, trängseln, hälsan och dödligheten, trafiksäkerheten, mental hälsa i form av köer, stress och så vidare, och återigen, då har jag inte ens nämnt effekten på klimatet. Att tänka över vad man handlar är väldigt viktigt. "Blir jag verkligen lyckligare av det här?" är en fråga jag tycker man ska ställa sig inför varje köp. Och ärligt svara på.
Vår el och vår värme är viktig också. Skaffa en goddamn grenkontakt med av/på-knapp till datorn och stereon och så vidare! Och byt till el och fjärrvärme med Bra Miljöval. Det märks inte på kostnaden, och det gör grym skillnad.
Vad händer härnäst för din del?
- För min del blir det en sommar full av teater! Ska spela i en pjäs som heter "En totalt misslyckad föreställning" som handlar om just att misslyckas, vem som bestämmer vad som är ett misslyckande och så vidare. Rekommenderas! Premiär fredagen den 13 juli! Och så blir det medeltidsteater i Visby. Och en hel del musikspelande.
