Jag pratade om komplex och könsroller med en arbetskollega för ett par dagar sedan. Det enda jag tycker är lite trist med min kropp är längden av den. Nu vet jag inte om det har med mig att göra, eller om det är på grund av andra som jag önskar att jag var längre. Antagligen är det en blandning. Jag tror i alla fall att det är ett ganska vanligt komplex bland killar. Medan många tjejer vill vara mindre, vill många killar det motsatta. Det har väl både med attraktion och könsroller att göra, antar jag. Nu är jag inte på något sätt överdrivet kort, men i alla fall under medel när det gäller killar, och kanske lite över medel när det gäller tjejer. Oklart hur jag ligger till när det gäller alla människor.
Det sägs att de flesta komplex grundar sig i ens egna självkänsla, men den grundar sig minst lika mycket i folks kommentarer eller fördomar. Jag har stött på ett antal människor som på något sätt fällt kommentarer kring min längd. Om jag inte hade fått dessa kommentarer hade jag nog inte brytt mig särskilt mycket om hur lång jag är, då det är något jag inte alls kan påverka. Jag tycker generellt att det är meningslöst att negativt kommentera folks kroppar, och särskilt när det gäller saker man inte alls kan påverka. Däremot så brydde jag mig nog mer förr än vad jag gör nu. Det är inte survival of the fördomsfullaste, det är survival of the mest öppna. Det viktigaste är inte hur man ser ut, utan att man finner lycka i både det man själv är och gör, och i det andra är och gör. Andra kanske vill inreda en, men man är alltid sitt eget hem. In till minsta cell och blodkropp!
