 |
| Foto: Press |
kröna en drottning heter den senaste singeln från SOLE. Sole Gipp Ossler som hon också heter har gjort en av mina största musikaliska stunder. Hennes låt du jag tiden är en fantastisk låt som låter som ett skrik inifrån. I slutet är det som att alla väggar och vägar brister och vi möts av ett plötsligt utbrott i form av en gitarr som liksom klyver allt i sin väg. Hon banar just nu vägen för sitt tredje album, vilket blir ett instrumentalt sådant. Jag gillar hur hon under hela sin karriär har rört sig mellan olika uttryck och där den röda tråden handlar mycket om känslolägen, ett utforskande om vad det innebär att egentligen vara människa.
kröna en drottning är ursprungligen skriven för Stockholm Stadsteater med Robert Fux på scen, och text och regi av Christina Ouzounidis. För att instrumental musik verkligen ska fånga mig så krävs det att den verkligen målar som en inre värld för mig. Sole är fantastisk på detta, oavsett om hon sjunger eller inte. Det är väldigt stämningsfullt. Idag pratar jag med henne om singeln, hennes unika uttryck och om det fantastiska i crescendon. Vi älskar det båda.
Hur är läget Sole?
- Allt är fint med mig tack! Jag är mitt i skrivande process med fjärde albumet som kommer 2027, samtidigt som jag släpper mitt tredje album med instrumental teatermusik; så det är både roligt och mastigt på samma gång. Mycket i huvudet så att säga.
I pressmeddelandet beskriver du så fint att det känns som att 'allt plötsligt upphör' när en teaterföreställning är slut. Hur känns det nu att bryta loss musiken från scenen och låta den få leva sitt eget liv?
- Det känns väldigt spännande och viktigt på samma gång. Det är som att jag ger verken ett fortsatt liv, men också en bestående plats som de förtjänar. På sätt och vis låter jag även teaterföreställningen leva vidare via musiken, vilket känns fint. De som såg Kröna En Drottning på stadsteatern kan lyssna på verket och kanske minnas en ståtlig och vacker Robert Fux mitt i sin kröning, samt Christina Ouzounidis fantastiska dramaturgi, språk och regi. kröna en drottning är ett av sju verk som kommer släppas under 2026, det är ett axplock av de verk som jag är mest stolt över och vill att fler ska höra.
Du nämner där att musiken släpps i en ny kontext men med 'sitt förflutna; sitt manus, sin kropp och sitt rum'. Hoppas du att vi som lyssnar ska spela upp egna inre pjäser när vi hör låtarna, eller vill du överföra känslan från scenen?
- Jag tror att musiken alltid kommer bära på sitt förflutna då det tydligt skrevs för ett manus, en scen, en känsla, ett ljus, en kostym, skådespelare. Verket skrevs för att lyfta en helhet, för att samexistera och enas med flera andra konstformer; inte för att stå på egna ben. Men min förhoppning är såklart att verket ska kunna få "sina egna ben", få en ny kontext där lyssnarna kan uppleva musiken helt och hållet utifrån sig själva och ge den en helt egen/ny betydelse.
kröna en drottning beskrivs som en bro mellan traditionell klassisk musik och modern, filmisk minimalism à la Max Richter. Hur hittade du fram till just den här storslagna ljudvärlden?
- Ja du, utgångspunkten var att vi behövde ett verk som kunde spelas under en storslagen kröning, ett ljudlandskap som kändes majestätiskt, pampigt och glatt. "Glad" musik är kanske det svåraste jag vet, Kröna En Drottning är nog enda gången jag har lyckats (om den nu upplevs som glad, haha). Jag har alltid varit väldigt förtjust i klassisk musik, de traditionella stora mästarna, jag ville försöka framhäva det på mitt eget sätt, med stor respekt. Sen att jag beskriver mitt verk som en bro mellan dessa två genrer är kanske mer ett PR-knep än min egentliga intention. Att genre-bestämma min musik är inget jag egentligen vill.
Stycket skrevs ju ursprungligen för Stockholm Stadsteater med Robert Fux på scenen. Hur mycket färgades ditt komponerande av just hans uttryck och Christina Ouzounidis regi?
- Jättemycket, framförallt av mina samtal med Christina Ouzounidis. Det är ett beställningsjobb som jag gör där Christina är min beställare, så samtalen med henne är de allra viktigaste för att jag ska kunna göra ett bra jobb och att vi båda blir nöjda. Jag har jobbat med Christina några gånger nu och det är ett fantastiskt roligt samarbete där vi delar samma språk; hur vi uttrycker oss, det är enkelt att förstå varandra. Sen är Christina en av våra allra bästa dramaturger, textförfattare och regissörer enligt min mening, jag ser upp till henne på så många olika plan både inom konsten och som person och människa.
- Robert Fux hade jag inte hunnit träffa innan jag skrev musiken, men utifrån det jag kände till visste jag att denna kröningsceremoni inte skulle bli småskalig eller liten, det krävdes något riktigt pampigt och mäktigt för Roberts entré, precis så färgstark som hans personlighet. Han är en underbar människa och visade enormt mycket värme och glädje över det jag skapade; vilket jag aldrig tar för givet.
Redan vid din debut Ett eget rum (2020) och uppföljaren Våra liv (2023) har recensenter lyft fram hur unik och 'egen' din musik är. Vad tror du det är i din process som gör att du lyckas skapa något som känns så helt och hållet SOLE?
- Det gör mig glad varje gång jag hör det från recensenter; då har jag lyckats. Sedan starten på mitt skapande har jag haft ett huvudfokus på att utforska och utveckla mitt eget uttryck. Jag har aktivt valt att ta till mig den teori och teknik som gynnat mitt uttryck, snarare än att försöka få något att låta så "bra" som alla hits.
- Mitt fokus har alltid varit på mitt konstnärskap. Från start har jag gjort nästan allting själv; skrivit, komponerat, arrat och mixat eller co-mixat; allt det som färgas av det egna uttrycket. Jag har också alltid varit fascinerad över andras uttryck och därför bjudit in musiker och låtskrivare för att se hur våra uttryck möts.
Singeln ska fånga 'storheten i drottningens kröning'. Vad var det i just det specifika ögonblicket, eller den känslan, som inspirerade dig att bygga ett sådant crescendo?
- Jag är ganska svag för crescendon, något som ständigt stegrar, som i du jag tiden. Föreställningen var en lång monolog som jag upplevde som ett eget crescendo där en kröning var i fokus utan att faktiskt nå fram till självaste kröningen. Det är en lång upphöjning och nedbrytning av den egna personen, och detta ville jag också få med på något sätt i musiken; ett crescendo var alltså ganska perfekt.
Du berättade här i bloggen att ett minne från Skeppsholmen med Anna von Hausswolff blev en slags spricka i din musikaliska riktning. Vad var det som öppnade sig där?
- Det var nog snarare en känsla av att jag äntligen förstod vad jag ville hålla på med, vad jag ville skapa. Jag förstod att mitt fokus skulle vara på något annat, det okända, det som inte riktigt går att ta på, att gå utanför ramen och se vad som kan skapas i det.
Du började skriva egen musik 2016 - samma år som det där magiska, omvälvande minnet på Skeppsholmen. Om du tittar på dig 2016 och vad du gör idag, vad är du mest stolt över hos dig själv som skapare?
- Att jag fortfarande håller på, att jag fortfarande orkar, att jag har haft tålamodet och styrkan att bara fortsätta och tro på mig själv. Idag jobbar jag 100% med bara musik och ljud och lever på det. Det är inte ett överflöd såklart, långt ifrån, men det är en annan typ av rikedom att få älska det en gör varje dag.
 |
| Foto: Christoffer Zetterlund |
Din musik rör sig mellan struktur och upplösning, mellan form och något som nästan inte går att hålla fast i. Var befinner du dig i det landskapet just nu?
- Jag är nog mer än någonsin i just det landskapet tack vare teatern där skapandet och verken måste röra sig mellan struktur och icke-struktur för att kunna framhäva texten, kroppen och scenen.
Du kommer ur ett konstnärligt arv med Pelle Ossler och Petra Gipp - två starka sätt att förstå konst och rum. Hur låter det arvet i dig idag, när du skapar?
- Jag tror att det är helt och hållet tack vare mina föräldrar som jag håller på med musik och konst. Det är också tack vare dem som jag har ett tydligt fokus på mitt eget uttryck, det har alltid funnits i konversationer hemma. Pappa har ett tydligt ID i sin gitarr, mamma har ett tydligt ID i sitt språk rörande arkitektur men också i sitt skapande av såväl konst som byggnader och rum. Båda två sticker ut i mängden. Jag är otroligt tacksam över alla samtal vi har haft genom åren, både de konstnärliga, reflekterande, livsbejakande.. Allt.
- Min integritet är ett tydligt arv från båda; vikten av att hålla fast vid sig själv och sin konstnärlighet, att följa den och våga tro på den.
I ditt musikminne skrev du om att inte riktigt hitta en genre att vila i. När du läser den texten idag - vad hör du mellan raderna?
- Jag hör mitt gamla vilsna jag. Men idag känner jag väldigt starkt: tack och lov. Utan en genre tror jag att jag har kunnat utforska mer, bli friare i mitt skapande och låta alla kategorier, förklaringar och eventuella fyrkantigheter stå utanför.
Dina verk sägs fortsätta leva efter scenen, som ekon av något som just hänt. Vad hoppas du att kröna en drottning fortsätter viska när det lämnat rummet?
- Kanske en hoppfullhet, en kärlek till livet och naturen. En känsla av liv. Att tillåta lyssnaren att stanna upp och vara i någon form av frid, för en stund, och stänga ute alla hemskheter som sker just nu.
Ditt kommande instrumentala album samlar sju verk som en slags egen värld. Om det redan nu börjar tala till dig - vad är det för plats du har börjat bygga?
- Det är sju verk som, för mig, är starkt kopplade till teaterscenen, skådespelarna, regi och manus. För mig blir det en egen värld bara av den anledningen. Sen är det helt och hållet instrumentala verk vilket också skapar en egen värld där harmonik, dynamik och melodi står i centrum snarare än min sång och text.
Till sist, din låt du jag tiden är fortfarande en av de starkaste svenska låtarna jag hört. Hur känner du själv för den låten idag?
- Det är en av mina favoriter. Den betyder lite extra mycket eftersom att jag skrev den med min bror. Det känns som en värld som vi delar, ett språk, en ton. Det var väldigt kul att jobba med honom, min förhoppning är att det kommer en ny MonsSole-låt på fjärde albumet.
Lyssna på kröna en drottning här nedan!
