 |
| Foto: Ebba Lange |
”Om jag bara får ska jag ge dig mer än allt jag har” sjunger Johanna Frostling i senaste singeln Turbulens. I mina öron är Johannas musik något av det absolut bästa att lyssna på. Det som började med Klara & Jags låtar (Jag varvade senast igår Sordiner och Piller) fortsatte med albumet Med natten som segel som är ett av de bästa svenska albumen som släppts. Det handlar förstås mycket om att hitta soundtracket till mina känslor, mina dagar, mina situationer som jag så lätt hamnar i och på något sätt känna att den här musiken har ögon som ser både såna som mig och andra som delar den där svåra, ibland till och med ohanterliga, verkligheten.
Och saker och känslor bär ju ofta på motsatta sidor samtidigt - det är underbart att leva samtidigt som det gör jävligt ont. Det är fantastiskt att vara kär samtidigt som rädslan att förlora någon kan ta varv efter varv i kroppen utan att någonsin bli trött på att springa runt där.
Just den där rädslan präglar den nya singeln Turbulens. Att vara uppe där i luften tänker jag är en metafor för relationen och hur lätt man tror att varje skakning leder till att den andra lämnar. Gamla sår går upp, gamla tankar når in till hjärnan igen.
Texten bär också en insikt om att ”Vi borde lämna det vi inte vet till sen. Sluta sörja det som ännu inte hänt” men jag vet, tankar kan bli bränsle till vad som helst.
Det är förstås enkelt att bli berörd av en sån här låt när ens hjärna går i liknande spår och saker händer som lätt kan kasta omkull ens verklighet.
Samtidigt så kommer de allra flesta av oss också hamna där, vare sig sorgen kommer på riktigt eller bara lever i våra föreställningar om framtiden.
För mig är det här ytterligare en otrolig låt från Johanna. Det är en stillsam påminnelse om känslan av att verkligen leva och rädslan av att någon ska försvinna ligger väldigt nära varandra. Jag landar ändå i att det här blir som en påminnelse om att fokusera på just nu. På att fortsätta leva. På att fortsätta få ge mer än allt man har.
Lyssna här nedan!
