gatlyktorna gick bort sig i dimman
två svartvita fotografier dansade mot varandra
fötterna nöttes ner till gator
trädgårdsbord höggs ner till träd
askan brändes ner till människa
allt förändrades
mina tankar nöttes ner till dig, dina känslor nöttes ner till mig
och när du bar världen på dina axlar, bar mina axlar dig
mellan oss fanns ljusår av tyst rymd
som bar stjärnor långt innan teleskop
om nätterna gav du dig ut på min bräckliga röst
vi tystnade samma språk
du hade funnit en by, älskat mig till en stad
stjärnorna blommade från din västra kust till din östra
jag kunde plocka vattendroppar på din östra sida
och kasta över dem till din västra
vi landsteg varandra, utrotade ursprungsbefolkningen
och inbillade oss båda att vi var först där
mina fötter nöttes ner till dig, dina händer nöttes ner till mig
och när du bar världen på dina axlar, bar mina axlar dig
