hemma

solrosland

runt järntorget knäpps husen
och vattnet upp
går längs hamnen
och tänker på allt som har förändrats
den morgonen hade min längtan
varit omgärdad av staket
för att hindra fingrarna från att vandra iväg
jag hade vaknat i din säng för första gången
våra mötande blickar
hade varit som två grässtrån i vajning
på kvällen gick vi ner till härlanda tjärn
du gick ner i vattnet och sparkade
bort stjärnorna från vattenytan

min luft väger mindre när jag är hos dig
alla tankar kan ta sig fram
kanske är det så att saker
man vill behålla aldrig är tunga att bära

du står intill mig
och ler så ljust
jag sträcker mig fram och
hakar loss natten
låter den falla ner i din hand
du kastar den mot mig
och jag fångar den i famnen
vi kastar livsglädje till varandra
och långsamt slår du dig ner i mina ögonblick

Vintergatan går genom magen

Jag borde gått upp för fyra, kanske fem timmar sedan men jag kan inte slita mig från värmen, tryggheten och den finaste känslan som finns i hela världen och mina känslor har inga dörrar längre. 
Jag är bara intresserad av vägen in, inte vägen ut.

känsloöverskridande

jag är hudnära ditt skratt
och ditt glas är fyllt med vin
min kropp är full av dig
och jag fortsätter rinna
genom gräset, genom dig
vill inte låta någon lukta mig i nacken
förutom du
jag vill bara fortsätta rinna, aldrig torka ut

vart tar du vägen när du gått och lagt dig?
vart tar min kropp vägen när jag längtar?
vad skriver du om, vad tänker du på?
handlar du om mig
handlar vi om varandra?

vad ska jag göra nu
när mina känslor är blinda
men tankarna fortsätter att se?
och vad ska jag göra nu
när vänskap blir till kärleksbrev?
jag vill vara känsloöverskridande med dig
men kanske borde jag sluta rinna
kanske borde jag torka ut

kan man lukta sig till längtan?
hur stor kan längtan bli?
medan du sover kryper jag ner bredvid
får jag bära din lukt
får jag vara stjärnan i din luft
kanske ligga och dra mig i ditt huvud?

jag önskar jag var längre
önskar staden var byggd längs min kropp
där längtan trampas större
där färgerna inte regnar förbi
det här är ingen plats där jag gömmer mig
utan där jag hittar mig själv
men kanske ska jag torka ut
bara sluta att rinna

fåglarna vissnar över vattnet
vem får se dem blomma ut igen?
men jag äter luften i ditt knä
skrapar bort gräsfläckar från ditt ben
jag matar drömmar ur min hand
stjärnorna strökysser varandra
men kanske tar mina händer slut här
kanske ska jag fortsätta rinna
kanske ska jag torka ut

stilla och ändå rör sig

håll om mig
vi är känslor från tår till huvud
vi värmer oss vid samma eld
tankar är sånt vi tror och känslor är sånt vi vet
nätterna är som ett par som möts på en bro
där gryningen börjat täcka halva sidan
vi finns på samma sida
vi är sida två och tre i en bok som stängs igen
vi är närmast

var stannar jag helst?
där två händer finns på min rygg
och vad finns i mina händer annat än linjer och längtan efter dig?
som om alla handens linjer rinner ut
i ett hav format till en enda bokstav

fånga mig och häll ut mig i dina armar
min längtan går allt mer från mulen till klar
ingenting som döljer

jag vill andas in dig
men aldrig andas ut
slå upp boken
här och här, här börjar vi
du är den vackraste boken jag läst, nu och nu