onsdag 26 augusti 2009

solrosland

runt järntorget knäpps husen
och vattnet upp
går längs hamnen
och tänker på allt som har förändrats
den morgonen hade min längtan
varit omgärdad av staket
för att hindra fingrarna från att vandra iväg
jag hade vaknat i din säng för första gången
våra mötande blickar
hade varit som två grässtrån i vajning

på kvällen gick vi ner till härlanda tjärn
du gick ner i vattnet och sparkade
bort stjärnorna från vattenytan

min luft väger mindre när jag är hos dig
alla tankar kan ta sig fram
kanske är det så att saker
man vill behålla aldrig är tunga att bära

du står intill mig
och ler så ljust
jag sträcker mig fram och
hakar loss natten
låter den falla ner i din hand
du kastar den mot mig
och jag fångar den i famnen
vi kastar livsglädje till varandra
och långsamt slår du dig ner i mina ögonblick