Störtskurar
Man vet aldrig om måndagar är som en uppiggande kopp kaffe eller om koppen välts ner i sängen av misstag. Det fina med måndagar är att träffa människor man inte sett på hela helgen. Att få frågan hur man haft det, fråga tillbaka för att man verkligen vill veta. Måndag känns dock som en dag som utgår från att man är utvilad, som utgår ifrån att svaret är ”bra” när den frågar hur man mår, som utgår ifrån åtta timmars sömn och en mage utan ett inre världskrig. Det är en dag som är svår att leva upp till, som ett nyårslöfte om att träna som man bryter redan första veckan.
Tisdag
Växlande molnighet
Hur sover man om man vet att dagen efter kommer vara jobbig? Det är som att ställa dit framtida inredning i ett alldeles för trångt rum. Den osynliga inredningen kan ta så mycket plats då man bara kan föreställa sig hur den kommer passa in, hur känslan kommer vara, var den ska stå. Jag vet inte om mitt huvud är lätt att möblera, men jag tror att jag lätt placerar olika osynliga möbler där. Allt matchar inte ens tapeten där inne, men det är som att allt vill få rum - en soffa av saker som ska ske, en matta av allt jag sa för tre år sedan. Och den går inte dra undan. Det finaste med tisdag i nästa vecka är att jag slutar tidigt och bara den vetskapen blir som ett fönster som släpper in fåglarna, solstrålarna och doften av nyklippt gräs, nyduschad hud att möta med läpparna.
Onsdag
Störtskurar
Onsdag kommer handla mycket om att göra saker framför andra. Jag är inte helt bekväm i det. Det är som att vara på en äcklig toalett och plötsligt märka att det är en lång kö utanför eller att ta tårta först på ett kalas. Vid toaletten kommer jag att tänka att alla kommer tro att det var jag. Vid tårtan kommer jag glömma hur man skär upp en tårta och den kommer falla ned på golvet och… Hur många filmer har man inte i huvudet vad som kommer hända? Som när jag var liten och så gärna ville köpa en läsk i en automat. Tänk om jag inte vet hur man använder just den? Tänk om den låter högt så fort jag trycker på en knapp? Tänk om jag bildar en kö bakom mig? Till slut så sa jag ”Jag orkar inte, jag är inte så törstig”. En del saker glömmer jag faktiskt hur man gör när jag gör det inför andra - andra saker vågar jag inte riktigt visa att jag inte kan inför andra, då vill jag hellre tacka nej.
Torsdag
Mestadels soligt
Dagen innan fredag. Prognosen lutar åt sol i huvudet och plusgrader. Tänker mig en uteservering som börjar knäppas upp, en kyss mot min frus panna i gräset i Sannaparken och ytterligare steg i vårt liv som kommer vara en ständig väg - byggd utav skratt, värme och diskussioner. Jag kommer bära hennes vatten, hon älskar att dricka vatten. Själv konsumerar jag mer vatten genom att fråga ChatGPT om konstiga situationer jag hamnar i. Men det är en annan historia.
Fredag
Växlande molnighet
Fredagar är alltid lite som första dagen var på sommarlovet när jag växte upp. Som en första kyss, som första dagen utan långärmat, som ett samtal som pågår utan att någon tar upp mobilen och tittar på den. Den är alltid ett samtal jag hellre vill ha i verkligheten som jag egentligen vill med alla samtal. Ord på en skärm kommer aldrig ersätta någonting. Det är en perfekt dag för att träffa någon samtidigt som man är trött efter veckan. De molnen vill man dock lyfta bort och försöka bära dit en stor sol istället, trots att det är tungt.
Lördag
Soligt
Lördagar är ofta mitt största täcke av sol. Denna lördagen lovar att vakna sent, äta en god stekt äggmacka och få sitta på balkongen och fika med min fru innan hon börjar jobba. Dagen blir ofta som en medicin mot jobbiga saker som hänt under veckan. Samtal är den bästa av de medicinerna - som en sol som tar en lång promenad igenom en. Och förståelse, alltid förståelse. Vetskapen om att det finns människor som tänker på en är bara det strimmor av sol - oavsett om det sker via att någon skickar reels, frågar om vi ska ses eller skriver ”Jag älskar dig mest av allt, Oskar” och jag svarar tillbaka att jag känner samma för min fru.
Söndag
Växlande molnighet
Söndagar är en dag som skrapar triss utan att aldrig riktigt bli nöjd. Skrapar den tre ”vila” så är det något i ens prestationshjärna som vill röra på sig, skrapar den fram tre roliga aktiviteter så blir man rädd för att inte hinna vila upp sig inför den kommande veckan. Den är som längtan efter ett möte fram tills dagen kommer för just det mötet. Det blir liksom tudelat. Denna söndagen försöker sig på att skrapa två fält vila och en aktivitet. Två sängar och ett mikroskopiskt nöjesfält byggs upp i huvudet. Det är lagom.
