 |
| Foto: Bödel Press 2026 |
Första gången jag hörde crustpunkarna Bödel från Mariestad/Tidaholm var på låten Guidance patrol, en krossande låt om mordet på Jina Mahsa Imini i Iran 2022. Bandets låtar är korta, råa och tydliga och jag tycker det är så fantastiskt skönt med ett band som verkligen står upp för något, som mosar de onödiga gränserna och placerar upp dem där de är nödvändiga. Det är flera käftsmällar mot exempelvis kapitalismen och dess förmåga att äta upp det ljus som finns kvar och som tar större och större portioner av världen och blir girigare och girigare för var dag, det är en käftsmäll mot det mörker som försöker ta över världen, mot de som försöker sätta sig på andra och som försöker krympa andras självbild, självkänsla och liv. Bödel krossar de fönster som andra sätter dit som ett försök att titta bort. Leyas röst genom låtarna är brutal på de mest fantastiska av sätt, bandet är oerhört skickliga i att skrika med i musiken, att samla tillräckligt med kraft för att utplåna det destruktiva. Bandet, som i övrigt består av Henke, Arvid och Micke, har hyllats världen över och det med rätta. Nya singeln Domare och bödel är hämtad från debutalbumet Dödsbringaren som släpps 30 januari. Det är ett fantastiskt smakprov och idag gästar bandet serien "Fem album" och Spotify-länkar till albumen, där det är möjligt, hittar ni genom att klicka på det specifika albumets titel.
Detta var plattan som fick mig såld på den hårdare punken. Innan jag hörde den var de mest trall för min del.
Jag tycker plattan är helgjuten. Lagom gött tempo och sväng. Gillar hur dom bygger sina låtar. Jävligt basic riff. Få ackord. Rätt på. Rått nått så brinnjävligt. Ljudbilden gör ju sitt också. De är en platta jag hämtat otroligt mycket inspiration från när jag skriver låtar själv.
/ Arvid
Tragedy - Vengeance (2002)
Ännu en helgjuten platta som öppnade upp min ögon och vidgade mina vyer rejält. Älskar deras melodier och även att de kör lite längre låtar. Dom går rejält utanför min dåvarande box och utmanade väldigt mycket tycker jag, på ett bra sätt. Tragedy är ett av få band som jag tycker bemästrar melodier och även fyrtakt, men får de bara att bli hårdare på nåt sätt. Episk platta.
/ Arvid
Guns N’ Roses - Appetite for destruction (1987)
Jag är och kommer alltid vara en sucker för Guns alltså. Denna platta är en klassiker som alla hört tänker jag. Men den står sig fortfarande efter snart 40 år. Plattan har format mig samt ger mig fortfarande inspiration faktiskt när jag skriver och arrar låtar. Men kanske mer detaljer då. Jag återkommer alltid till Guns N’ Roses minst en gång om året. Ja, jag vet att de flesta tycker den är sönderspelad, men som jag säger: det är endast en fråga om promille tills en älskar Paradise city igen!
/ Arvid
Entombed - Clandestine (1991)
När jag började gymnasiet i Falköping kommer jag ihåg att killarna i hårdrocksbandet Nestor sprang omkring i tröjor med töntbandet Extreme. Fy fan va mesigt tänkte jag. Det är ju Death Metal som är grejen! Clandestine välte omkull allt för mej och var min väg in i extremare metal och hårdare punk. Nu förtiden håller jag nog Left hand path eller Dismember högre men hade jag inte hört motorsågsgitarrerna i Sinners Bleed kanske jag också hade haft spandexbrallor och luktat Timotej.
/ Henke
Anti Cimex - Scandinavian Jawbreaker (1993)
Det är ju omöjligt att inte ha med Cimex här. Jag tycker dom är bättre än alla engelska band i samma skola och Scandinavian Jawbreaker är min favvo. Kanske det mest lättlyssnade Cimex-skivan men den krossar lika hårt för det. Only in dreams med sina Motörhead-vibbar är ju bland det bästa ett svenskt band fått ur sig någonsin. Fy fan vilket kross!
/ Henke
Lyssna på Domare och bödel här nedan och ännu hellre; stöd bandet genom att förhandsboka debutalbumet här.
