 |
| Foto: Patrik Roos |
ior släppte idag albumet Livsvärk ut i världen och jag tänker att det är något som världen verkligen behövde just idag, inte minst min värld. Jag känner igen mig i mycket av David Fridlunds tankar, min hjärna går ofta klädd i liknande tankar, liknande känslor. Man är inte alltid skräddarsydd för världen och allt som händer, men man kan någonstans försöka lägga fokus på det som stärker, de som finns kvar på andra sidan kaoset. Man hittade kanske inte riktigt samma livlinor i början på ens vuxenliv men ju äldre man blir desto tryggare blir man och en del av livlinorna hittar man inom sig själv. Man går stärkt ur det som varit. Bandet, som förutom David består av Daniel Fridlund, Mathias Engwall och David Bergström, imponerar verkligen och Livsvärk är fullt av insikt och har suveräna melodier som grund. Vi i Göteborg får njuta den 13 februari då det bjuds på releasefest på Monument. Idag pratar jag med David om spelningar på spårvagnar, livets plötsliga avbrott och den där känslan av att inte riktigt passa in.
- Med ior var nog de två dagarna i Studio Sickan i Malmö, när vi lade grunderna till skivan är det som stannar kvar. Att spela in det mesta live på det viset är en upplevelse som gav mersmak. Jocke är en väldigt lyhörd och enkel producent att jobba med och vi är väldigt samspelta som band, vilket kom till sin rätt i den studion och vi fick väldigt mycket gjort på kort tid.
Jag letar ständigt nya ställen i Göteborg att hänga på. Var hänger ni helst i Göteborg?
- Personligen gillar jag mest att vara hemma faktiskt! Om jag går ut för att ta en öl blir det oftast på Tullen, eller Materia vid Mariaplan. Ett par gånger har vi mötts upp på den där båten som ligger precis vid Stenpiren, för en öl innan rep.
Under Viva Sounds förra året spelade ni på en spårvagn. Vad säger du, vore det inte trevligt om Västtrafik ordnade så att fler spelningar kunde hållas på spårvagnar?
- Jo, verkligen; spårvagnsspelningar borde vara ett stående inslag i Göteborgs musikliv, helt klart! Ett förvånansvärt roligt ställe att spela på som ger en oerhört fin känsla av intimitet! Mer sådant!
Det finns ett tydligt före och efter i din berättelse, David - ett liv som avbryts och sedan tas upp igen. Hur påverkade den typen av avbrott din kreativitet?
- Ja, hela mitt liv har varit kantat av uppbrott och nystart. Från att jag flyttade från min pappa i Eskilstuna till min mamma i Ljungbyhed när jag började sjuan och sedan igen när vi flyttade till Hässleholm när jag började nian, sedan morsans självmord 1998, till flytten till USA 2009 och flytten/flykten till Sverige 2022. Jag tror sådana plötsliga uppbrott gör väldigt mycket för kreativiteten; det sätter allting på sin spets, skakar om hjärtat och hjärnan och tillåter en att se saker från ett helt nytt perspektiv. På något sätt tror jag det är nyttigt och lärorikt - om man kan ta de erfarenheterna och försöka omvandla dem till något kreativt kan det bli något väldigt bra. Det blir äkta berättelser, i min erfarenhet.
Återkomsten till Sverige beskrivs nästan som både fysisk och emotionell. Upplevde du att kroppen visste något som hjärnan inte riktigt hunnit ikapp?
- Definitivt! Det tog säkert ett halvår efter att jag kommit tillbaks till Sverige innan saker och ting föll på plats i huvudet. Självklara saker som tidigare varit dolda för mig. När jag var påväg hit och den första tiden här, var allting bara eufori, sedan började alla upplevelser komma ikapp och sippra igenom, liksom…
Att börja skriva på svenska efter ett helt liv av engelska låtar - kändes det som att komma närmare sanningen eller att blotta sig mer?
- Jag brukar likna det vid att plötsligt få tillgång till ett stort bibliotek som tidigare varit dolt. Att skriva på svenska blir på något sätt mer sårbart och blottande. Mer direkt, svårare att gömma sig i ”snygga” fraser, liksom…orden får en större betydelse. Och det har varit otroligt roligt och kreativt att dyka ner i svenskan! Och ja, det blir mer sanning av det!
Skivan rör sig mellan sorg över missade tillfällen och en trygghet i att bli äldre. Är försoning något man aktivt arbetar sig mot, eller något som smyger sig på?
- Framförallt har det handlat om att försonas med mig själv, att försöka förstå mig själv och varför jag gjort saker jag gjort, vilka val jag gjort och hur de påverkat mig och mitt liv. Jag kan prata länge om det och allting jag skriver har alltid varit en slags terapi, en process där jag försöker sätta ord på mina upplevelser. Ofta när jag skriver förstår jag inte förrän efteråt vad det var jag försökte beskriva och det är en jävligt intressant process det där - att det på något sätt är mitt undermedvetna som skriver åt mig; det är liksom inte jag som styr processen, jag är bara ett verktyg för att dokumentera.
- Det är samma sak när jag tecknar. Jag ser liksom bilden i papperet innan den finns och det enda jag gör, känns det som, är att skrapa fram det som redan finns där, dolt, och göra det synligt.
Känslan av att inte passa in återkommer. Tror du att den känslan är en brist - eller en slags drivkraft?
- För mig har den känslan alltid varit en drivkraft. Det har nog aldrig varit ett problem direkt, men alltid något som varit närvarande i livet; känslan av att på något sätt stå utanför och betrakta världen och verkligheten…och att försöka förstå min roll och plats i det sociala. Sen har ju det där blivit enklare med åldern, jag har slutat bry mig om vad andra tänker och tycker om mig och allt det där man ”ska” göra och vara…alla förväntningar på jobb och karriär osv.
- Vi har ett liv. Det är kort. Vi kan välja att simma med strömmen eller följa hjärtat och försöka göra det som gör oss lyckliga. Samtidigt är det ju alltid ett tveeggat svärd det där - tid att vara kreativ och på så sätt må bra ställs ju alltid emot det där med att inte kunna göra det man vill för att man aldrig har råd…
Debuten föddes ur eufori och frihet. Livsvärk känns mer eftertänksam, kanske tyngre. Vad är det mest utmärkande med att skriva från ett lugn jämfört med att skriva från kaos?
- Livsvärk är definitivt mörkare än förra skivan, helt enkelt pga att den tillkommit under processen av att bearbeta upplevelserna av det jag varit med om. Det är fortfarande skrivet i någon form av eufori, men en eufori blandat med någon slags sorg, tror jag. Insikten om att jag sabbat så mycket för mig själv, låtit mig själv försvinna för att tillgodose någon annan, någon som inte gav mig utrymme att vara mig själv. Men egentligen är det ju faktiskt så att Livsvärk tillkommit under ett oerhört stort lugn och en stabilitet som jag aldrig upplevt förut, medans förra skivan egentligen var mer kaotisk i sin tillkomst, den var mer som ketchup som bara exploderade!
ior klär ofta väldigt enkla, nästan nakna melodier i brus, oljud och täta lager. Är det ett sätt att skydda det sköra eller ett sätt att förstärka det?
- Jag tycker ofta att det allra sprödaste omges av en massa oljud och bakgrundsljud. Det mest laddade kan vara det tystaste och tvärtom. I stormens öga finns alltid ett lugn, för att använda sig av en klyscha. (Som är sann.)
Smärta beskrivs som något som ger livet djup och mening. Finns det en punkt där erfarenhet slutar berika och bara tynger?
- Jag tror det blir vad man väljer att göra det till. Jag har träffat många människor, dels människor jag träffade i USA; de jag jobbade med i parkeringsgaraget i Austin (och därifrån kan jag berätta historier, alltså…vilka karaktärer jag träffade där!!) och dels de som blivit mina allra bästa vänner i livet. Det finns många, många människor som gått igenom ett helvete, men som blir oerhört goda och varma människor, och så finns det de som går igenom skit och blir bittra och dåliga av sina erfarenheter. Någonstans har man ett val. Jag väljer att inte bli bitter. Jag har all anledning att vara det, men vad fan skulle det tjäna till?
Om debutskivan var ett steg ut i friheten - vad är Livsvärk då ett steg mot?
- Livsvärk är steget i terapin där saker och ting börjar falla på plats, där man får aha-upplevelser och självinsikt. En mognadsprocess tror jag.
Till sist, vad kan de som kommer på releasefesten på Monument förvänta sig?
- En massa låtar från bägge skivorna och ett par nya låtar. Jag har skrivit minst ett album till, snart två, så det finns mycket att välja ifrån. Naturligtvis kommer man kunna köpa skivorna och kanske lite originalteckningar också.
Lyssna på halva Livsvärk här nedan och ännu hellre; stöd bandet genom att köpa albumet här.
