"När man borde sova men hjärnan gått på rave"

Foto: Press

Hök släppte första singeln Aldrig redan 2021. Singeln hade både en underbar text och ett lika underbart omslag. Det var faktiskt min fru som fick mig att hitta till bandet - och visst är det fint att dela både hjärta och musikaliska ådror? Bandet tillhör den sällsynta skaran som bara har släppt bra låtar och senaste singeln Böcker är inget undantag och det vackra drömska landskapet byggs upp av The Cure-doftande gitarrer samtidigt som texten söker skydd i böcker, i andras tankar - i andras verklighet. Samtidigt som den egna verkligheten kryper allt närmare. Bandets texter är genomgående strålande och bandet bygger upp tillstånd, en stämning, en verklighet som inte alltid skiner - men som känns så inbjudande på något sätt att man ändå vill fly dit. Idag pratar jag med bandets Felicia Selin om nya singeln, om att tippa över och att pysa ut som en ballong. 

Hur är läget? 

 - Hej, tack det är bra tycker vi! Vi spelade på Ditt Kvarter i Umeå i helgen och publiken var fin. Tror vi smyglever på det, det är trots allt måndag, regnigt och Elias bil "saabis" gick i graven idag. 

Er musik beskrivs som något som växer långsamt men stannar kvar länge. Känner ni att det nästan blivit ett motstånd mot hur snabbt musik ofta förväntas konsumeras idag? 

- Vi blir glad att höra att den stannar kvar. Men på frågan har vi nog aldrig riktigt tänkt så, vi är både långsamma skrivare men skriver också ofta våra låtar som en berättelse eller resa. Ids du inte lyssna hela kan du med gott samvete hoppa Hök. Så ja och nej, det blir mest som det blir bara. 

Böcker känns som en låt där människor försöker förstå sig själva genom andras berättelser. Finns det någon bok, film eller text som påverkat er extra mycket när ni skrev låten? 

- Hm, bra fråga. Jag läste Human Kind av Rutger Bregman at the time, möjligtvis att det lilla hoppet spirar från den. Men i övrigt skrev jag direkt från mitt tvivliga ställe jag var på just då. Och Böcker tycker jag är en sån fin symbol till mycket man kan känna i detta jordeliv kopplat till kärlek, eller val generellt. 

- Man kan skriva sin bok, vända blad och gå vidare, hålla ihop som en bunden (eller obunden) bok eller bara ge sig av. Det finns lyckliga sagoslut och böcker en önskar släppte från näthinnan. Lite som livet självt. 

- Texterna kommer ofta från vargtimman, när allt är tyst, när man borde sova men hjärnan gått på rave. 

Er musik rör sig ofta mellan det väldigt sköra och något mer explosivt. Hur hittar ni balansen mellan återhållsamhet och att faktiskt släppa loss? 

- Kul att du säger det. Jag tror aldrig vi riktigt funderat kring balansen, men både jag och Elias som skriver låtarna känner det när vi väl är "där", och vet att det är så vi vill ha det. Vi tycker om återhållsam låtuppbyggnad, sådär på gränsen att tippa över, eller på gränsen att pysa ut som en ballong. Det är något lite äckligt i det, att liksom inte riktigt komma hem. 

Det finns något väldigt norrländskt i er ljudbild - stora ytor, ensamhet och ett slags stilla intensitet. Hur mycket tror ni att uppväxten i Skellefteå format Hök som band? 

- Det där tar vi som en komplingang. Jag antar att det som kommer ut ur en präglas medvetet eller omedvetet av vart en är, både fysiskt och psykiskt. Nog finns Skellefteå med i vår musik, vore dumt säga något annat. 

Ni verkar ha byggt Hök ganska långt från branschstress och algoritmtänk. Har det varit svårt att hålla fast vid det långsamma arbetssättet när musikvärlden så ofta hela tiden vill ha mer och nu? 

- Vi må eventuellt bo under en sten, men tanken på branschstress eller algoritmtänk har aldrig riktigt passerat någon av våra två hjärnhalvor. Att skriva musik är ju liksom vår mening - något vi gör för att vi tycker om det. Stress däremot, den dödar allt som är kul. Är musiken redo att komma ut, då är vi redo med. Vi skriver tills det känns bra, vilket ofta betyder några timmar till. Och några till. Och några till. En låt tar den tid den tar. Nu ljuger vi lite ändå, frustration förekommer helt klart. Nog fan önskar man att låtarna hade mixat sig självt, som ett exempel. 

Böcker har en känsla av uppgiven romantik utan att bli cynisk. Är det viktigt för er att lämna kvar någon form av hopp i mörkret? 

- Absolut. Vi alla känner hopp så varför lämna kvar någon eller något i mörkret, det känns kriminellt. Både jag, Elias och Jonathan älskar däremot skav. Allting blir lite vackrare så, både tonalt och textmässigt. Jag tycker det är som livet är - skavigt, ont, mjukt, ibland jättefint. Och förstås hoppfullt. 

När ni jobbade fram det kommande albumet - fanns det någon punkt där ni kände att nu låter det faktiskt som Hök på riktigt? Vad var det som föll på plats då? 

- Genomgående hela detta skiv-skriv har vi fnissat åt vad vi håller på med. Vi har plockat bort, skrivit nytt, sållat, skrivit nytt igen. Allt har skapats på lust, snarare än efter ett visst sound. Jag vet inte om vi själva riktigt vet hur vi tycker att det låter, men låtarna kommer ju ur oss - så Hök är det definitivt, om än det må vara spretigt.

Lyssna på Böcker här nedan!